Mona Sahlin är åter i ropet. Igår bet hon ifrån gentemot Mikael Wiehes kritik mot Anna Lindhs gärning som utrikesminister vilket man kan se som ett lovvärt försök att sätta ned foten mot vänsterhetsare såsom Mikael Wiehe.
Idag utsätts Mona Sahlin däremot för Håkan Juholts bitterhet. Visst man kan känna viss sympati med Håkan
Visst man kan ha förståelse att Socialdemokraterna efter alla turerna med Håkan Juholt nu har en partiledare som viker undan och väljer att ducka inför viktiga frågor för att undvika konflikt mellan partiets vänster- och högerfalanger. Frågan är dock om detta är en framgångsrik väg? Det är definitivt en väg som innebär otydlighet gentemot väljarna.
Uppenbarligen saknar Håkan Juholt tiden när han dagligen väckte rubriker och stod i medias blickfång på grund av klantiga uttalanden. På något annat sätt kan man knappast tolka det senaste utspelet som målats upp som ett nytt rosornas krig.
I en kommande bok kritiserar Håkan Juholt i skarpa ordalag Wanja Lundby-Wedins agerande i Socialdemokraternas
Get Social