Stefan Löfven blev idag historisk som den förste statsministern att falla i en misstroendeomröstning i Sveriges riksdag. Det är knappast något att stoltsera om. Det var också till viss förvånande att Stefan Löfven inte avgick eller utlöste extra val före denna omröstning, för att slippa detta nesliga nederlag. Uppenbarligen såg Stefan Löfven och Socialdemokraterna en poäng i att Vänsterpartiet fick fullfölja sitt stöd till Sverigedemokraternas linje full ut och försätta Sverige i denna kris.

Samtidigt tyder detta på att Stefan Löfven ännu inte har gett upp hoppet att efter nya talmansrundor komma tillbaka med egentligen samma regeringsunderlag som nu. Och visst, Januaripartierna och Vänsterpartiet hade förmodligen varit överens om inte Vänsterpartiet förra veckan så totalt målat in sig i hörnet tillsammans med Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna om denna misstroendeförklaring. Kanske är det så att Stefan Löfven ser detta som en möjlighet att hänga av Liberalerna redan nu och att det därigenom ska bli lättare att nå enighet i ett regeringsunderlag? Men utan Liberalerna är frågan om det överhuvudtaget finns något parlamentariskt stöd för Stefan Löfven, även om Vänsterpartiet i slutändan skulle ändra sig. Risken är överhängande att det ändå måste gå till extra val efter detta.

Nu har Stefan Löfven en vecka på sig att bestämma sig, ska han avgå eller ska han utlösa nyval. Det är alternativen som gäller. Det blir en vecka där det ges möjlighet att stanna upp och faktiskt tänka på vad som nu har skett och på allvar fundera hur man bäst tar ansvar för Sveriges bästa. Jag håller det inte för otänkbart att Stefan Löfven kommer tillbaka med just den överenskommelse som låg på bordet för att i sista minuten undvika dagens misstroendeomröstning och att en regering med januariavtalet som grund kan återuppstå. Alternativet är i slutändan ett extra val.