Någon ordning i ett parti måste det vara säger Stefan Löfven. På den socialdemokratiska kongressen hyllade Stefan Löfven Omar Mustafa för sin plats i partistyrelsen. Nu avvisar Stefan Löfven Omar Mustafa med orden att ”någon ordning måste det vara”. Vad menar egentligen Stefan Löfven med detta?
Stefan Löfven skyller på nomineringsarbetet, men faktum är väl snarare att det är hela den socialdemokratiska kongressens fel. Det var ju kongressen som enhetligt valde Omar Mustafa till partistyrelseledeamot.
Menar Stefan Löfven att de ombud på den socialdemokratiska kongressen är så hjärntvättande att de inte har förmåga eller tillstånd att rösta efter egen förmåga?
Sanningen i detta är nog snarast att Stefan Löfven inte ens vet vem Omar Mustafa är utan att han agerar rent populistiskt. Mustafa kategoriseras som Islamist och det hade varit högst besvärande för Stefan Löfven om han gett stöd för en islamist.
Framförallt måste det vara besvärande att inte ha kontroll över det parti som man är satt att leda. Stefan Löfven har under den socialdemokratiska kongressen och allt sedan tiden därefter visat att han inte har förmågan till att leda ett parti. Frågan är hur länge det det dröjer innan övriga delen av socialdemokratin inser detta?
Den enda slutsats man kan dra av denna historia är att socialdemokratin har stora brister och att deras ledare inte har en aning om hur han ska agera!
Media:
SR, SR2, SR3, SVT, AB1, AB2, AB3, Exp1, Exp2, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4 Bloggar: Ann Helena Rudberg, Röda Malmö, Every kind of people
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Stefan Löfven, Socialdemokraterna, socialism, kongress. partistyerlse, hjärntvättad, Omar Mustafa, Muslimer,
Det ligger väl lite sanning i detta. Samtidigt litade väl Löfven på sina medarbetare, vilket han alltså inte borde ha gjort. (Ja, man skall ha bra koll själv också, men det är trots allt ett lagarbete).
Helt säkert är det här trots allt nyttigt för socialdemokraterna. Den här genomblåsningen behövdes, och nu kan det bara bli bättre. Får se hur genomgripande man orkar ta det, rent organisatoriskt.
En annan aspekt är ju hur man skall förhålla sig till islamism, eller ev andra religiösa åsikter som är lite “aparta” i det svenska politiska livet. (Jag menar i det här fallet “störtkonservativa” ungefär.) Om vi nu har en inflyttning av många med muslimsk bakgrund, där flera av dem delar islamistiska värderingar, helt eller delvis fundamentalistiska (delvis lär ju vara vanligare), skall då dessa inte alls ha något tillträde eller representation i de svenska politiska partierna? Skall de helt utestängas? Blir utvecklingen bättre ifall man stigmatiserar kulturella uppfattningar (man brukar ju tala om kulturella uppfattningar, men det brukar ju mest vara moraliska värderingar som märks).
Personligen tycker jag det känns tveksamt. Man borde tillåta personer med olika religiösa uppfattningar att delta i det politiska livet. Men hur mycket beroende på varje individs uppfattningar och tänkta positioner. (Det sätter då ett löjets skimmer över punktmarkeringar vad gäller citat med lite konstig innebörd. Sådant får man räkna med. Där måste man sätta in det i sitt sammanhang.)
Det här bör nog ses i ljuset av en högst betydande tillströmning av personer med “avvikande” religiösa och kulturella uppfattningar. Och skulle man göra allvar av talet om “fri invandring”, ja då lär ju läget bli helt ohållbart ifall många av dessa inte skulle få påverka och deltaga i det politiska livet alls.
Det snartaste av Löfvén är att ligga lågt tills stormen blåst över.