Den största konsekvensen efter att Vänsterpartiet i måndags gick på Sverigedemokraternas linje och fällde regering Löfven är att det inte längre fungerar att leda Sverige genom en minoritetsregering. Med tanke på att sedan demokratin införds i Sverige har minoritetsregeringar varit norm och majoritetsregeringar undantag så innebär detta en stor omställning som kommer att kräva konstitutionella förändringar för att det långsiktigt överhuvudtaget ska gå att styra Sverige.

Dagens uttalade regeringsalternativ på högersidan med en M+KD-regering kommer ju att ha exakt samma bekymmer med sitt regeringsunderlag som regering Löfven nu fick. Tar Moderaterna och Kristdemokraterna inte in Sverigedemokraterna i sin eventuella regering kommer hotet om misstroendevotum ständigt att vila över Ulf Kristersson. För om Ulf Kristerssons eventuella regering inte följer Sverigedemokraternas vilja blint så lär Ulf Kristersson bli fälld i en misstroendeomröstning i riksdagen.

I dagens politiska landskap finns dock inga som helst förutsättningar för att hitta en majoritetsregering med tanke på den cementerade hållning alla partier har intagit. Det finns således inga möjligheter att hitta ett nytt regeringsalternativ som kan tillträda och styra Sverige i detta. Extra val är således enda möjligheten. När ett sådant extra val inte heller lyckas utkristallisera ett regeringsalternativ som kan tillträda så är det ju egentligen bara att genomföra ytterligare ett extra val. Denna procedur lär sedan fortgå på detta vis tills svenska folket tröttnar och till slut upphör att rösta på ytterkantspartierna, som de facto är de som orsakar detta kaos.

Alternativet är givetvis att partierna redan idag tar ansvar och lyfter blicken från sina grävda gropar och börjar titta på den egentligt enda möjliga vägen för att hitta en majoritetsregering. D.v.s. att partierna inser att det är genom ett mittensamarbete en majoritetsregering kan bildas. Ett mittensamarbete är egentligen enda möjligheten att en regering kan tillträda inom överskådlig tid.