Har ni någon gång varit där, att ni ifrågasätter vad man sysslar med? Jag är ständigt där. Mina kritiker kan säkerligen förklara detta med att jag är en idiot. Jag är dock inte säker på att sanningen är så förenklad. Mitt problem är att jag egentligen inte är nöjd med livet jag lever utan har större ambitioner än så. Detta är något som har förföljt mig under hela mitt vuxna liv. Jag prövar ständigt att ge nya infallsvinklar i livet och nu senast innebar det att jag som 50-åring hoppade på statsvetarprogrammet på Linnéuniversitetet i Växjö.

Det har förvisso varit ett otroligt givande första år av denna utbildning men min känsla av ofullkomlighet lever dock kvar. Jag har konstaterat att jag är drabbad av social understimulering. Hela mitt liv hittills har jag sökt bekräftelse och interaktivitet med min omgivning. Jag har väl lyckats sådär med detta om sanningen ska fram. Jag har bestämda uppfattningar och en stark självkänsla men dessvärre kombinerar jag detta med en blyghet som ständigt ligger mig i ”fatet”.

Jag engagerade mig inom politiken först 2008, främst för att försvara tillgången till skola på orten jag bor på. Politik har visserligen alltid intresserat mig. Men genom att engagera mig partipolitisk fick jag en möjlighet att göra min röst hörd. Detta är något jag uppmanar alla till, att engagera sig och påverka!

Jag har en stark vilja och vill göra skillnad. Detta är självklart inte populärt hos alla. Därför måste man i min roll passa sig för att göra snedstreck vilket jag dessvärre inte gjorde. Jag var frispråkig och fick kritik för uttalanden (som givetvis inte var övertänkta och som jag ångrar). Men hur personer utnyttjade detta kommer alltid att följa med mig. Jag har lärt mig mycket, en lärdom är att inte lita på de man ser som sina bundsförvanter.

Jag har just kommit hem från min femte Almedalsvecka.
Visby under den första veckan i juli måste ses som den absolut mest demokratiska veckan av alla. Jag har som sagt varit där de senaste fem åren och måste säga att Sverige är ett osedvanligt demokratiskt land ut i den minsta tillhörigheten. I Almedalen kommer nämligen alla till tals oavsett sina mål med budskap. Detta ska vi som svenska vara stolta över.

Demokratin i Sverige är nämligen inte självklar. I Sverige har vi åtta partier i riksdagen men endast sju som står upp för de demokratiska värderingarna. Det åttonde partiet, SD, lockar dessvärre många väljare och opinionsundersökningar rankar SD som Sveriges tredje största parti. Således är inte demokrati självklart ens i Sverige. Om SD eventuellt skulle kunna ta makten via demokratiska val skulle just demokratin vara det första de skulle avskaffa…. Vem vill leva i en odemokratisk värld? Detta bör alla de som kan tänka sig ge SD en röst tänka över noga!

Världen behöver inte mer av inskränkthet utan mer av samarbete och kärlek!