Just nu är motivationen dessvärre på noll. Dagligen matas vi med tråkigheter, olyckor och illdåd. Den ena värre än den andra. Gör man som jag, följer nyhetsmedia till fullo kan man bli olycklig för mindre. Har mänskligheten överhuvudtaget någon framtid?

Sverige brinner, världen brinner och ingen verkar veta hur vi ska släcka dessa bränder. Alla skyller på alla och världen slits itu, Sverige slits itu. Jag ser människor i min närhet uttrycka saker som jag inte trodde om dem, samtidigt förstår jag dem för vart är vi på väg?

Den absolut primära frågan på agendan just nu är flyktingmottagningen. Ingen fråga kommer ens i närheten i att dominera allas fokus. Från de invandringsfientliga har det i och för sig låtit på samma sätt så länge som jag kan minnas, dvs de säger att Sverige inte kan ta emot fler. Nu när asylmottagningen har exploderat under de senaste två månaderna är det lätt att känna misstro till hur Sverige ska klara detta. Framförallt består denna misstro i var vi ska kunna husa alla dessa asylsökande. Det saknas bostäder och inget bostadsbyggande verkar vara i sikte.

I Sverige har vi en miljöpartistisk minister som ansvarar för byggande. Miljöpartiet som i sig är motståndare till tillväxt och utveckling ska ansvara för att Sverige bygger nytt. Det är så dumt så att klockorna stannar. Därför har det givetvis inte heller blivit någon fart i bostadsbyggandet, hur stort behovet än är.

Sverige skulle givetvis kunna klara denna anstormning i asylmottagning förutsatt att vi ställer upp på detta. Visst det kommer att kosta pengar, men det kommer förmodligen att kosta mindre än att göra det motsatta. Att stänga gränserna såsom Sverigedemokraterna vill med följdverkningar att vi måste avsäga oss vårt EU-medlemskap och avsäga vår medverkan inom FN kommer att isolera Sverige som stat. Vilka andra länder kommer därefter att vilja göra affärer med Sverige? Sverige är ett exportberoende land och att avsäga oss möjligheten till framtida exportmarknader innebär att vi blir ett smalt land. Detta kommer att innebära extremt stor omställning av vårt samhälle, förmodligen betydligt större än den vi nu ser med dessa stora flyktingtal.

Dessvärre bubblar det ute i samhällen just nu. Man känner ingen tilltro regeringens förmåga att leda landet, man känner av den höga arbetslöshet som vi bitit sig fast sedan förra socialdemokratiska regeringsperioden genom den Eurokris vi har levt i skuggan av. Den misstanke som många därmed riktar mot de som nu söker sig till vårt land är inte förvånande. Alla försök till att förklara att Sveriges demografi behöver nya invånare står sig slätt mot denna misstro och protektionistiska tankar som är så naturliga i tider av kris.

Det finns självklart ljuspunkter i detta mörker. Och det är i ljuspunkterna vi måste finna kraft att fortsätta. Att vi nu ställs inför dessa stora utmaningar ställer krav på oss. Ur dessa krav kommer vi givetvis att resa oss än starkare. Vi måste helt enkelt se till att fixa fram de bostäder som krävs för att lösa boendesituationen. Om det kräver att miljöpartistiska ministrar måste offras, så må så ske. Sveriges framtid är viktigare än partipolitik i detta.