Typiskt svenskt
Vad är egentligen typiskt svenskt? Köttbullar och IKEA? Vad är det vi svenskar definierar oss som? Frågan är komplex men har blivit ytterst aktuell efter årets Almedalsvecka där näst intill alla partiledare slog ett slag för de svenska värderingarna. Men vad består dessa svenska värderingar egentligen i?
För att svara på denna fråga måste vi först bestämma oss om hur långt tillbaka i tiden vi ska gå för att definiera det typiskt svenska. Ska vi gå tillbaka till 1319 när Magnus Eriksson blev kung och där Sverige och Norge blev en personalunion? Vad var typiskt svensk då, på 1300-talet när jakten var en viktig inkomstkälla och brödet ofta bestod av tallbarksmjöl? Eller ska vi räkna vad som var typiskt under den svenska stormaktstiden, dvs under 1600-talet, i en tid när Sverige var en krigsherre av stora mått? Det är nämligen under just dessa tider som Sverige har haft som mest möjlighet att sätta agendan för det typiskt svenska? Väntar vi till 1900-talet, och ännu mer under 2000-talet, har nämligen Sverige varit enormt influerat av- och tagit intryck vår omvärld.
Att vara influerad av omvärlden är dock på intet sätt något fel. Inte heller blir vi mindre svenska för att vi välkomnar dessa influenser. Det är nämligen vår omgivningen som gör oss till typiskt svenska. Sverige är inte samma land nu som 1319 när Magnus Eriksson bildade Sverige, inte heller är vårt nutida Sverige likställt med det Sverige som var en stormakt som slogs mot dåvarande Ryssland på 1600-talet. Dagens Sverige är en utveckling utifrån detta, en utveckling som har skett i integration med vår omvärld på alla plan.
Trots detta finns det givetvis det som är typiskt svensk idag. Det finns en idealbild där vi ses som konfliktundvikande, tystlåtna och glada i alkohol. Självklart är det typiskt svenska mer komplicerat än så.
Det som kom att bli typiskt svenska värderingar under Almedalsveckan är egenskaper som, att vilja göra rätt för sig (jag säger bara socialdemokratins hela historia), arbetsmoral (jag säger bara alla regeringsförslag om att göra det så olönsamt att jobba som möjligt), ärlighet (jag säger bara retoriken från regeringsrepresentanten miljöpartiets retorik), jämställdhet (vem mins inte socialdemokraternas könsmobbning av sin förste kvinnliga partiledare Mona Sahlin), rättvisa (jo nog är det rättvist att småföretagare ska beskattas hårdare än andra).
Med den rödgröna regeringen har svartjobben och skattefifflet ökat. Således är det snarast så att att det typiskt svenska av idag är att vara lögnaktig och vara den som utnyttjar systemet.
Ärlighet är inget svensk drag i denna socialdemokratiska tid. Därför klingar det ytterst falskt att höra partiledarna från Almedalen plädera för det typiskt svenska. Är det svenskt att vara socialdemokrat är nämligen jag den förste att be om ursäkt för svenskheten. Jag ställer nämligen aldrig upp på oärlighet!
För mig, som är ytterst stolt för mitt ursprung i Sverige och som svensk, är nämligen världen den viktiga då jag ser mig som en stolt småländsk världsmedborgare!
På något sätt har Sverigedemokraterna dessvärre kunnat “kidnappa” begreppet svenskhet. Men det finns väl knappast något mer osvenskt än just de sverigedemokratiska dragen att avvisa sina gäster eller att vilja motverka att alla ska ingå i gemenskap. Tvärtom är Sverigedemokraterna det mest osvenska som finns i Sverige idag. Svenskhet är nämligen inte hat och förföljelse. Ska vi bevara det svenska i Sverige måste vi definitivt bekämpa Sverigedemokraternas inflyttande då de vill förändra dagens samhälle till en polisstat där ingen medborgare kan gå säker för överhetens krav.
Jag tror dock på mitt älskade Sverige, vi ska med gemensamma krafter fortsätta att vara en suverän stat som välkomnar samarbete över gränserna för en friare värld. En värld där de mörka krafterna såsom SD inte har något att hämta. Sverige ska fortsätta vara ett land som står för de frihetliga värderingarna där den enskilda mänskan ska kunna utvecklas och leva det bästa livet av alla!
Jag är en stolt småländsk svensk!
Media: Exp, SVT, GP, Gefle dagblad
Get Social