Till tonerna av Pink Floyds Dark side of the moon sitter jag och betraktar den strålande klara fullmånen vilket får en att tänka på lite mer existentiella frågor. Vi klagar mycket här i Sverige på både det ena och andra utan att egentligen lägga någon större vikt vid att vi lever i ett väl förunnat samhälle i förhållande till många på detta jordklot. Samtidigt ska man ändå inte nöja sig med tillvaron om man inte är nöjd med den. Utan det gäller att engagera sig på det man själv finner är viktigt.

Vad som är viktigt för var och en skiljer sig väsentligt åt men min övertygelse är att vi alla egentligen vill åt samma håll, att det ska bli ett bättre samhälle för så många som möjligt. Nu är det bara så att uppfattningarna om vad som just innebär ett bättre samhälle skiljer sig mycket.

Medan jag vill se den lilla människans potential och möjligheter att förverkliga sina innersta drömmar och ha rätten att kunna leva sin dröm är det andra som ser det som viktigt att staten ska se till att inga svävar ut i sina personliga drömmar och att ingen ska ges möjlighet att lyckas bättre än någon annan.

Medan jag ser det som viktigt att så många har det så bra som möjligt ser andra det som viktigare att ingen ska kunna ha det bättre än någon annan. För dessa andra är målet om en bättre värld uppnått även när när alla har det illa ställt. Det viktiga för dessa andra är att inte någon har det bättre än någon annan medan med mitt synsätt är målet med en bättre värld uppnått när alla har det gott ställt även att en del har det ännu bättre ställt.

Mitt synsätt till en bättre värld är det socialliberala synsättet medan det andra synsättet jag beskrivit är det socialistiska. I skenet från fullmånen ter sig möjligheterna oändliga och frihetskänslan är stor. Aldrig jag tänker tillåta mig begränsas av det socialistiska synsättet som just vill begränsa det fria tänkandet och vill förvägra möjligheterna för den lilla människan att leva sin dröm!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,