Hur står det till med medias opartiskhet? Frågan är berättigad med tanke på den undersökning som har genomförts av JMG i Göteborg gällande journalisters partisympatier.
Bristen på granskande journalistik kring miljöpartiets förslag och politik är påtaglig och jag har länge ställt mig frågan varför media ger Miljöpartiet en betydligt snällare granskning än övriga partier?
Denna undersökning verkar dock ge svaret till varför det är på detta viset då det helt enkelt verkar bero på detta höga förtroende som journalistkåren lägger hos miljöpartiet.
Undersökningen visar nämligen att en övervägande majoritet av journalistkåren sympatiserar med Miljöpartiets politik. En så stor andel som 41 procent av journalisterna tycker att Miljöpartiet är bästa parti (inom public service är det 54% på SR och 52% på SVT). Även Vänsterpartiet har betydligt fler sympatisörer hos journalistkåren än vad den svenska allmänheten har, medan alla övriga partier är underrepresenterade hos journalistkåren.
Ser man enbart till public service, är sympatisörerna för de rödgröna partierna i markant övertag. Hela 80 procent av Sveriges radios och Sveriges Televisions journalister sympatiserar med något av de rödgröna partierna (S, V, och MP). Det är inte undra på att mediabilden blir så till den grad vänstervriden som den de facto oftast är.
Och nog är det allt så som Kent Asp, professor vid Göteborgs universitet säger:
“Miljöpartiet har gräddfil i medierna genom sin unikt starka ställning bland svenska journalister. Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik.”
Undersökningen ger således en förklaring till varför Miljöpartiets politik undslipper samma granskning som övriga partier. Nämligen att en övervägande majoritet av journalistkåren sympatiserar med just Miljöpartiet. Dock borde man kunna kräva mer av opartiskhet från en samlad yrkeskår!
Media: SVT1, SVT2, SVT3, Exp, AB, DN1, DN2, SR, Svd, Affärsvärlden
Bloggar: Den hälsosamme ekonomisten, Svensson, Axess, Andreas Lundgren, Högrelius, Samuelsson, Fredrik Segerfeldt, Ulf Bjereld
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om journalister, opartiskhet, vänstersympatisörer, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, partisympatier, miljöpartister, public service, SVT, Sveriges Radio, SR, Sveriges Television
Därnäst sympatiserar Journalister med VÄNSTERN. och Socialdemokraterna.
Framförallt Sveriges Radios och Ekots reportrar utmärker sig ofta som mycket vänstervridna i mitt tycke.
Studerar man det ser man att formuleringar är väldigt skarpa och i många fall riktigt elaka när det är en borgerlig politiker det gäller och tillstymmelse något sådant finns inte när det är en rödgrön politiker.
Samtidigt så skall också sägas att Ekots reportrar har gjort bra ifrån sig med att i ljuset lyfta fram eventuella oegentligheter vad gäller avtal med Saudiarabien. Å andra sidan känns det som att man inte hade gjort det och inte på långa vägar hade lagt ned lika mycket energi i händelsen om det hade varit en rödgrön regering. Naturligtvis kan jag inte påvisa det.
Den händelse jag det senaste året har reagerat mest på är hur SVT och SR betedde sig när Socialdemokraterna utsåg Stefan Löfven. Då bröt man all annan nyhetsrapportering och all aktivitet för att sända och rapportera om Socialdemokraternas presskonferens. På SVT webbplats la man upp stora bilder på Stefan Löfven så att så gott som inget annat fick plats. Det slogs upp i större proportioner än om den största naturkatastrofen i människans historia någonsin hade inträffat. Socialdemokraterna är då ett oppositionsparti i Sverige och Regeringen är en Alliansregering och Statsministern heter Fredrik Reinfeldt. I mitt tycke var det verkligen inte på något sätt befogat att slå på så överdrivet stora trummor som SVT och SR kände att de ville göra vad gällde händelsen.
Inte undra på att partierna till vänster vill värna om pressfriheten in absurdum. V och MP behöver ju inte stå till svars. Det slår igenom överallt, debattprogram, nyheter och magasinsprogram. Med det agerande som journalistkåren som helhet presenterar så kan jag inte se det som något negativ att vi begränsar deras utrymme. Detta är mycket beklagligt då en seriös granskning av seriösa journalister är en mycket viktig verksamhet. Det ser vi lite då och då när oegentligheter lyfts upp i ljuset. Tyvärr dränks det ofta i skoopträskets moln av drev och spektakulära avslöjanden. Avslöjanden som ofta visar sig vara felaktiga. En vanlig ursäkt för att det blev fel är att man hann inte kolla för då hade någon annan kommit före. Om dessa individer slog åt alla håll så att skiten blev jämt fördelad så kunde det vara uthärdligt. Nuvarande ordning är dock ett hot.
Vad ska man då göra åt det?
Kanske är det dags för de underrepresenterade partierna att satsa på att stimulera sympatisörer till att göra karriär som journalister. Eller varför inte statsa på en mycket stark mediegranskande TV-kanal. Eller se till att kraftiga skadestånd döms ut när man far med osanning. Alltså inte nuvarande löjliga nivåer utan millionbelopp. Dessutom så är det media som ska ha bevisbördan för att styrka sanningen.
Detta är starka ord men jag är mycket oroad över utvecklingen. Det senaste exemplet är när SVT far med rena lögner när de försvarar sin inför granskningsnämnden i fallet med den ifrånkörda innebandyspelaren i Uppsala, som aldrig blev ifånkörd.