Regelsystemet för ersättningarna efter avslutad riksdagstjänst måste ses över! Det är inte rimligt att skattebetalarna ska stå för 63,3 miljoner kronor i ersättningar till fd riksdagsledamöter.
Omsättningen på riksdagsledamöterna har ökat vilket också har gjort att skattebördan för fd riksdagsledamöter också har ökat. Det kan förvisso ses som något bra att man som riksdagsledamot inte ser sitt uppdrag som ett livsuppdrag.
Detta är också just det skäl som de som försvara dagens system med ersättningar till riksdagsledamöter använder sig av. De menar att utan denna “fallskärm” skulle riksdagsledamöter klamra sig fast vid sina uppdrag. Jag tror dock inte på dessa argument. Varför skulle inte dagens riksdagsledamöter ha möjlighet att klara sig bra ekonomisk om de vill ta ett annat uppdrag än sitt riksdagsuppdrag? Vore detta sant innebär det att riksdagsuppdraget är för högt avlönat!
Frågan är varför just riksdagsledamöter ska ha andra regler än övriga medborgare gällande ersättningar när deras arbete tar slut? Samma regelverk bör gälla alla medborgare!
Bloggar: Peter Högberg, Johan Westerholm, Ola Hassbring, Arton Steg, Roda Malmö, Mikael Persson
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om skattmedel, riksdagsledamot, ersättningar, pensioner,
Det är OK att ge dem en tryggad försörjning, men de bör vara registrerade på arbetsförmedlingen och där upplevas som aktiva arbetssökande. Om de inte aktivt söker efter nytt arbete och är beredd att acceptera ny anställning på samma sätt som andra arbetssökande skall deras inkomstgaranti upphöra precis som a-kassan upphör för andra arbetssökande.
Idag när var och varannan får hoppa mellan olika osäkra projektanställningar så är det faktiskt rimligt att fråga sig om inte uppdraget som riksdagsman borde betraktas som en “projektanställning” och vara underkastade samma villkor som alla andra projektanställningar?