Detta var min tredje Almedalsvecka och jag hade uppskruvade förväntningar för årets politikervecka i Visby då det är ett supervalsår. Almedalsveckan växer så det knakar år från år och i år vad det tokmånga seminarium och aktiviteter på programmet i Almedasguiden att försöka hålla koll på.

Som den politiknörden jag är, älskar jag atmosfären i Visby under Almedalsveckan med dess heta puls och möjligheter till intressanta möten. Årets Almedalsvecka uppfyllde på den punkten definitivt mina förväntningar. Samtidigt hade jag förväntat mig att märka en betydligt större skillnad jämfört med förra året med tanke på att det i år är valår.

Jag vill nog påstå att de politiska utspelen från de enskilda partierna var mindre i omfattning i år än tidigare. Mest förvånande är att oppositionspartierna intog en sådan passiv roll. De har ju trots allt ett betydande övertag i opinionsundersökningarna och borde vara segervissa.

Stefan Löfven uppträdde påtagligt nervöst och gav som vanligt inga som helst besked om hur han tänker sig leda landet om han får möjlighet till detta. Miljöpartiet hakade på Gudruns Schyman och förklarade krig mot den svenska vita mannen medan Jonas Sjöstedt förnöjt och självgott klappade sig på magen åt sitt och Vänsterpartiets förakt för de privata välfärdsföretagarna.

Att oppositionspartierna står längre från varandra än någonsin blev oerhört tydligt under politikerveckan. Ingen av de tre partiledarna hos de rödgröna pratade under sina Almedalstal om att de vill bilda regering tillsammans. Mest tydligt var det hos Stefan Löfven som näst intill vädjade till framförallt Centerpartiet och Folkpartiet att komma till hans undsättning.

Socialdemokraterna har gjort sitt bästa för att måla upp bilden av att Fredrik Reinfeldt skulle vara trött och oinspirerad. Detta fick dessa socialdemokrater äta upp, för någon mer pigg och taggad partiledare än Fredrik Reinfeldt under hans Almedalstal har då inte jag sett. Fredrik Reinfeldt stod för veckans absolut bästa partiledartal, ett tal som de övriga inte ens kom i närheten av.

Var det någon som kunde upplevas som trött var det Stefan Löfven som faktiskt genomförde veckans svagaste partiledartal och detta trots ett enormt stöd i den stora socialdemokratiska publiken som hade slutit upp dagen till ära för att hylla sin ledare.

Jag med många summerade Socialdemokraternas dag i Almedalen med att de inte kan ha varit nöjda med utfallet. Än värre blev det ett par dagar senare när Magdalena Andersson skulle presentera Socialdemokraternas ekonomiska förslag och det visade sig att Socialdemokraterna kopierat Sverigedemokraterna på denna punkt. Då var det proppen ut för Socialdemokraterna och efter detta såg man inte röken av någon socialdemokratisk företrädare.

Nu är ju politikerveckan i Visby en bubbla och även om det var ett rekordstort antal besökare, 30 000, så är det vi redan invigda som ser detta som den viktigaste veckan på året. Därför ska man inte heller dra för stora växlar av resultatet av en Almedalsvecka. Men i år var det definitivt Allianspartierna som var dem som stod för positivismen och framtidsvisionerna. Skulle valet den 14 september avgöras genom hur partierna lyckats under Almedalsveckan hade Alliansen vunnit valet klart och Socialdemokraterna hade inte ens klarat 4%-spärren.

En stor diskussionspunkt under veckan var Svenskarnas partis närvaro och då framförallt att de hade givits tillstånd att tala på Almedalsscenen på lördagskvällen innan Almedalsveckan drog igång. Media ska ha en stor eloge för hur de hanterade detta. De gav Svenskarnas parti minimalt med uppmärksamhet. Jag tror faktiskt inte det var en endaste journalist som lät någon från Svenskarnas parti komma till tals under alla olika direktsända bevakningar under veckan.

Annat var det gällande de vänsterextrema. Gudrun Schymans och hennes Fi, som står för en rent kommunistisk agenda, gullade media något enormt med under veckan. Varje dag fick Gudrun Schyman utrymme i riksmedia att spela ut hela sitt register och detta helt utan kritiska frågor om Fi:s partiprogram. Annie Lööf tydliggjorde detta tydligt när hon under avslutningsdagen i SVT:s Debatt fick frågor om Centerpartiets kritiserade förslag till idéprogram där ett av förslagen som sedan ströks var en skrivning om månggifte. Gudrun Schymans Fi går nu till val på att de vill införa månggifte, men detta granskar inte media som Annie Lööf så riktigt poängterade.

Almedalsveckan är en suverän mötesplats för den svenska demokratin men det gäller att vara medveten om att det är media som styr vilka de vill ska få mest genomslag under veckan. I år var det en feministisk vänstervind som blåste in över Visby. Ändå sopade Alliansen banan med de rödgröna partierna.

Valet den 14 september kommer att bli ett mer spännande val än vad vi tidigare varit med om. Valet står mellan att ge extremvänstern makt eller att ge människor möjlighet att själva få inflytande över sina liv. Det kommer att bli ett frihetsval!

Media: DN1, DN2, SvD1, SvD2, SR, AB1, AB2, AB3, Exp1, Exp2, Exp3, GP1, GP2, GP3, Smp1, Smp2, Smp3, Smp4, BLT