För min del är det en betydande skillnad mellan att upprätta ett DNA-register och att spara register över människors datatrafik eller att vara ständigt kameraövervakad på offentliga platser.
Att vara passivt registrerad i ett register mot att ständigt bli registrerad över de åsikter som man för fram eller var man befinner sig genom att logga ens dataanvändande är helt enkelt inte samma sak.
För min del är det egentligen lika naturligt att ge polisen rättighet att ha mig registrerad i ett DNA-registrerat som det är att de har mitt personnummer registrerat. Jag ser helt enkelt inte integritetsproblemet i detta.
Var i ligger problemet att polisen kan söka av just mitt DNA i jämförelse med fynd på en brottsplats? Tvärtom ser jag enbart fördelar med detta då uppklarningsprocenten för brott bör bli betydligt bättre desto större andel av befolkningen som finns registrerat i ett DNA-register.
Dock är det lika självklart att regelverk kring hur ett DNA-register får användas omfattas av ett rigoröst regelverk, som att vi har regelverk kring hur personnummer får användas.
Media: DN
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om integritet, integritetsfrågor, avlyssning, massavlysning, datalagringsdirektivet, datatrafik, polisen, DNA-register, DNA
Förutom att ditt DNA naturligtvis mycket väl kan återfinnas på en brottsplats, utan att du nödvändigtvis är brottslingen, så verkar du helt sakna insikt om vad modern DNA teknik innebär. Även om polisen inte finner någon direkt träff i DNA registret, så kan man nu mera finna ”nära” träffar, därmed kan du kallas till förhör för att polisen misstänker att en släkting till dig kan ha lämnat DNA spår på en brottsplats.
Du utgår ifrån att staten alltid är god. Det är ett mycket farligt och naivt förhållningssätt.
En fundering i anslutning till detta: Är du även positiv till att ge polisen tillgång till pku-registret för att leta brottslingar?
Nej det är jag helt emot!
Var i ligger skillnaden mellan att polisen kan jämföra DNA från en brottsplats mot ett register som successivt byggs upp jämfört med att kunna säkerställa ett brott mot PKU-registret? Vad händer när ett DNA inte fullt ut matchar en redan registrerad person – ska polisen då kunna gå igenom och topsa släkt till den person som är närmast en träff för att hitta rätt person? Rigorösa regelverk spelar mycket liten roll när pressen för att finna en misstänkt för ett allvarligt brott. Det visade om inte annat jakten på Anna Lindhs mördare när PKU-registret helt plötsligt, mot vad som egentligen är gällande, öppnades för att ringa in Mihajlovic. Då vägde helt plötsligt brottsbalken tyngre än biobankslagen…
Skillnaden ligger främst i att PKU-registret har byggts upp med ett helt annat syfte och att de som därmed frivilligt låtit sina barn omfattas av detta således blir helt förda bakom ljuset i detta om manöppnar upp detta register.
Självklart måste rigorösa regelverk finnas och efterlevas. Dock är det ju ett bekymmer att just som du nämner även regelverk kan förändras över tid.
Hejsan
Jag håller inte helt med dig i detta. Du skriver om integritetsproblem, och som jag uppfattar det vill du väga in om registering sker passivt eller aktivt. Jag känner mig tveksam till om man kan definiera sådan skiljaktigheter.
För att helt kort försöka föra in en liten grund till debatt så berör du polisens rättighet till att föra register för vilket argument som ofta lyfts fram är för att bättre kunna bekämpa brott. Man kan då kanske ifrågasätta var motiveringen är för att polisens skall föra register över personer som bevisligen inte har begått något brott eller har någon intention till att begå något brott när förespråkarens motivering också är att man inte har något frukta om man inte har något att dölja eftersom man inte har begått något brott.
Hursomhelst så kan jag inte se någon anledning till, eller se vari mitt intresse som enskild ligger, att staten eller någon myndighet registrerar saker om mig som person utan att jag uttryckligen och specifikt efterfrågar att jag vill att en specifik myndighet skall registrera någonting om mig. Min information är som jag känner det min egen suveräna rättighet och vill staten eller någon myndighet ha någon information så får de fråga mig. Tackar jag nej till inviten så får staten och myndigheten acceptera det såvida jag inte är föremål någon brottsmisstanke. Om jag är föremål för en brottsmisstanke och misstanken sedan undanröjs så skall myndigheten brottsmisstanken är undanröjd göra sig av med den information man registrerat under tiden för brottsmisstanken förelåg. Detta är en bara en väldigt kort grund och varje del i dessa frågor kräver djupare analys och vill inte gå djupare i detta i denna kommentar.
Jag tycker att Centerpartiet ’som Sveriges liberala kraft’ skall ta initiativ till ett samlat grepp kring för individen och medborgaren viktiga frihets och integritetsfrågor. Man kanske också kan samla krafter som tillexempel Piratpartiet och andra liberala krafter i gemensamhet i detta.
Eftersom Nederländerna värderingsmässigt och politiskt räknas som ett land där liberalism alltid varit en viktig faktor så gjorde jag lite sökande efter hur Nederländerna ser på detta med DNA-register. Den information jag hittills kunnat hitta i mitt sökande är att Nederländerna har cirka 11000 personer i ett DNA-register och som det verkar med motiveringen att de personer man registrerat räknas som brottslingar. Jag uppfattar det också som att den Nederländska Polisen regelbundet tar upp frågan att man vill ha ett mer allmänt DNA-register men politikerna har hittills sagt nej och den ministern som uttalade sig om detta senast säger att man även kommer att svara likadant vid framtida frågeställningar. Se nedan länk för mer information. Även i Tyskland växer ett motstånd mot att myndigheter och stat registrerar mycket information om medborgarna.
http://www.techdirt.com/articles/20110314/08421913486/dutch-chief-police-suggests-national-dna-database-all-citizens.shtml
Men Mikael, det kommer väl knappast att vara frivilligt att lämna sin dna när polisen begär detta? Eller har jag missuppfattat något? Jag utgår ifrån att Polisen måste ha någon form av misstanke för att topsa gommen på mig – har jag ändå rätten att avstå från detta?
Givetvis handlar det om att det måste till någon form av brottmisstanke för att polisen ska få samla in någons DNA.
Och därmed är frågan hur stark den måste vara. Det är glidningen här som är avgörande. Handlar det om att en åklagare som vid en husrannsakan måste godkänna det hela eller är det upp till polisens eget omdöme. Det är en enorm skillnad i vilket det är som gäller.