Jag blir mer och mer skeptisk till Jan Björklund och Folkpartiets roll inom alliansen.
Hittills har Jan Björklund och Folkpartiet i princip fått sköta Alliansens utbildningsfrågor på egen hand och resultatet av detta är inte helt tillfredställande. I övrigt är det låg profil som gäller från Folkpartiet i de flesta frågor. Visst man är drivande mot förnyelsebar energi och vill öka Sveriges kärnkraftsberoende. Folkpartiet vill även att Sverige, trots värsta Eurokris, ska ansluta sig till Eurosamarbetet. Men i några andra frågor har knappast Jan Björklund gjort sin röst hörd.
Nu vill han dock satsa stort på det svenska försvaret då han ser hotet från ryssarna tornas upp på nytt. Jan Björklund vill belamra den gotländska kusten med USA-robotar för att avskräcka eventuella ryska tankar på att anfalla Sverige. Ska verkligen Sverige bidra till att ånyo sätta fart på vapenupprustningen i världen? Visst Sverige bör ha ett starkt försvar men är det rimligt att försvarsbudgeten ska ökas när den snarare borde minskas med tanke på att de svenska skattemedlen bör gå till att säkra vår välfärd.
Folkpartiet är Alliansens centraliseringsparti nr 1. Att de nu vill återuppbygga det svenska försvaret är förvisso satsningar ute i landet men vad Sverige behöver är tillväxtsökande politik och inte en växande statsbudget!
Media: AB, SvD1, SvD2, SVT1, SVT2, Exp, DN
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Jan Björklund, Folkpartiet, Alliansen, försvarspolitik, försvarsbudget, utbildning, Euro, Euro-samarbetet, kärnkraft, välfärd
Det här är så långt ifrån Fälldins C man kan komma. Aldrig mera Alliansen.
Minska försvarsanslagen? Hur då? Genom att totalt förgöra försvaret och bli utan försvar? Snart räknas inte Sverige som ett land längre, ett land måste kunna säkra sina gränser.
Nu råkar 5% av SD:s medlemmar vara homosexuella, alltså mer än riksgenomsnittet.
Så SD:s syn på homosexuella är nog helt okej…
“Visst Sverige bör ha ett starkt försvar” skriver du samtidigt som du säger att budgeten “bör minskas” Hur i all sin dar får du ihop det??!
Sveriges försvar går ju inte att krympa mer. Vi “ska säkra välfärden” men vad finns det för välfärd i ett ofritt Sverige?!
Inför andra världskriget rustade politikerna ner fullständigt, det höll på att kosta oss lika mycket som det gjorde våra Nordiska grannar, tiotusentals människors liv.
En brandförsäkring betalar man även om man förhoppningsvis aldrig behöver använda den!
Vår FRIHET är det dyrbaraste vi har. Försvaret MÅSTE få kosta, speciellt när man ser utvecklingen i det labila Ryssland.
Mvh
Lasse
Ja är det inte det ena så är det det andra. Och nu tillbaka till ryss skräcken igen. Men visst verkar ryssland labilt. Och vad vi menar med demokrati är det väl dåligt ställt med. Även om det finns på papperet.
En brandförsäkring betalar jag visserligen gärna, men inte precis hur dyr som helst. Då ser jag mig om efter alternativ. Man kan väl fråga sig hur försvaret skall se ut och vad dess olika målsättningar är. Och diskutera det. Det känns lite bakvänt att börja resonera kring kassakistan först, och sedan formulera argument efter det.
Skall försvaret klara ett anfall under en begränsad tid, för att sedan få hjälp utifrån. Skall försvaret hjälpa andra länder i första hand, och det egna landet som steg två eller tre. Skall försvaret he en enorm beredskaps styrka som på kort varsel kan mobilisera enorma manskapsvolymer och utrustning. Skall försvaret binda upp sig med Nato för att därigenom kunna fungera som ett komplement bara, assistans åt båda hållen. Eller kan man forma något slags allmän beredskap, med litet aktivt försvar, ungefär som nu, men där det finns en latent beredskap att halvsakta trappa upp detta vid behov. Och i så fall hur skulle det se ut. Det är väl åt det sistnämnda hållet som vi har nu. Och i så fall tycker jag nog att det är bästa varianten. Åtminstone som världsläget ser ut nu. I så fall borde man diskutera hur realistiskt det är att öka alla resurser vid behov. Vilka är hindren i ett sådant läge. Kan man göra bättre organisation och resursplaceringar redan nu, för att öka kvaliteten på en sådan upptrappningsmekanism. Där borde väl diskussionen lägga fokus.
Det blir då förmodligen inte så spektakulärt. Inga nya robotbaser eller visuella förstärkningar kanske. Utan mer i bakgrunden och strukturellt. Lite mer tekniskt och sakpolitiskt. Diskussioner experter emellan. Eller så. Och det vinner man kanske inte så mycket röster på. Men jag tror det vore förnuftigast.
Håller med om att Folkpartiet inte gör så speciellt mycket för skolan. Det snackas mest bara. Möjligen så kan det vara en positiv utveckling på delar av skolväsendet, men att det i så fall inte uppmärksammas. Media brukar ju mest leta efter handfasta problem. Och med ledning av det så ser det ju inget vidare ut. Känns som hela skolväsendet skulle behöva en overhaul. Men samtidigt så är nog alla lärare trötta på alla pekpinnar från höger och vänster. Annars gillar jag att det finns olika uppfattningar inom alliansen. Det är en av fördelarna med den som jag ser det. Om man får information förstås var de olika partierna står någonstans. Den är ju organiserad som olika ansvarsområden, där partierna har det huvudsakliga ansvaret för sin bit. Genom den metoden så kan man ju som väljare styra inriktningen något. Och med den logiken så är ju inte heller det sociala området så där väldigt färdigarbetat.
Annars tror jag inte att hotet från ryssen existerar. Men det är bara min personliga uppfattning. Så länge sverige inte är ett hot mot ryssland, utan tvärtom en affärspartner där båda tjänar på det, kommer kontakterna av konstruktiva orsaker snarare att öka vänskapligt. Den risk som finns är väl möjligen att rysslands ekonomi utgörs till så stor del av råvaror. Och hanteringen kring dessa. Det gynnar som regel odemokratiska tendenser. Det lönar sig att manipulera och intrigera runt detta. Och det går att dölja inkompetens bakom inkomsterna. Man kan vara generös med inkomster som man plockat på marken i stort sett. Och behöver inte alls ha något med samhällsbyggande att göra. Det utgör åtminstone teoretiskt ett visst hot.
Jan Björklund vill gynna ett särintresse 🙂
Skämt åsido, så är jag inte riktigt med införstådd med vad det är Jan Björklund vill förändra. Av vad han sa i Aktuellt idag så uppfattar jag det som att det är på lite sikt. Kanske är det någon variant av värnplikt han vill ha tillbaka. Sverige har ju redan bestämt att köpa nyutvecklade JAS-plan, och det är ju då också att se som en teknikbefrämjande insats, och ja då kan man såklart att invända att man inte skall göra teknikbefrämjande åtgärder när avsikten gäller krigsleksaker. Men som jag ser det är det bättre med ett teknikbefrämjande insatser än icke teknikbefrämjande när man gör satsningar relaterat försvaret. Vad gäller Ryssland tror jag de är mer intresserade av att tillexempel sälja sin gas till Europa.
Jag håller med Mikael att det absolut viktigaste för Sverige är tillväxtsökande och tillväxtbefrämjande politik. Vi behöver mycket mer entreprenörsskap som helst skall genomsyra hela samhället, alla kommuner och alla landsdelar och såklart hela utbildningsväsendet. Sverige har under Alliansregeringen genomgått en stor liberalisering i politiken, men det behövs mycket mycket mer. Målsättningen borde vara att Sverige skall vara världens mest företagsvänliga land där handel och utbyte frodas och växer och att alla elever skall gå igenom och lämna skolan med en entreprenörsanda som beskrivs i detta dokumentet av Jan Björklund, Lars Leijonborg och Maud Olofssson ==> Strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Dessutom verkar det som att det behövs satsas på mycket i skolan vad gäller att lära sig läsa och räkna som jag uppfattar det. Att satsa på att Sverige utvecklas med människor med bättre kunskapsresurser måste vara prio nummer 1.
Sverige har inte alls klart om att köpa JAS plan.
Var har du fått det ifrån?
Tjosan Grottolle !
==> Notiser Försvarsmakten får beställa 60 JAS 39 E
@PD, lustigt att du skriver detta, “så är jag inte riktigt med införstådd med vad det är Jan Björklund vill förändra”.
Det är egentligen också min uppfattning. Dvs jag förstår inte riktigt vad som är så uppjagande. Det liknar mest ett överspänt medieutspel tycker jag. Men jag kan ju ha missuppfattat något. Lite funderingar på försvarets kapacitet och huruvida man ev borde justera, komplettera eller ändra om något. Och det är väl bara sunt. Socialdemokraternas representant verkar ju ta det hela rätt kyligt, men kan inte låta bli att också nämna ordet splittring. Men det är väl obligatoriskt. (“Ett folk, en åsikt” är väl trots allt inte ett ideal som vi vill sträva mot).
Johan Westerholm är arg på alla vad gäller försvarsfrågan. Och enligt honom så handlar det huvudsakligen om handelspolitik. Att försvara handelspolitiska intressen. Omvärlden är så primitiv att vi måste vifta med flaggor och puffror, för att tas på allvar runt civila förhandlingsbord. Ungefär, lite förgrovat. Möjligen kan det ligga något i det. Men då borde vi väl diskutera på de premisserna i så fall. Och det förekommer ju sällan. Hans blog är här:
http://mitt-i-steget.blogspot.se/2013/02/visa-flagg.html
Men visst vore det fint om det gick att leva i ett land där flera olika viljor kunde diskutera sakfrågor utan att någon tomte börjar yra om splittring direkt.
Anonym,
Det där du skriver om att vifta med flaggor och puffror under bordet låter nästan som taget ur den italienska tv-serien La Piovra eller kanske en amerikansk film ifrån 1940-talet med en ständigt cigarettrökande Humphrey Bogart 🙂
Jag hoppas nu på att Mikael har överseende, men angående försvaret så kanske jag kan få lov till att inta en lite ironiserande ton och skriva …
Socialdemokraterna, vänstern och Sverigedemokraterna kanske syftar till att göra gemensam sak och investera i infanteriet för en bättre gränskontroll gentemot eventuella invandrare. Lite inspiration vad gäller vilka otroliga möjligheter som kan finnas kan inhämtas genom att beskåda den eminenta historien som berättas i videon ifrån 1990 ==> Car chase.
Men nu genast över till någonting roligare istället och som bara en centerpartist kan göra möjligt. Sir Eskil Erlandsson har besökt ==> Kina för att se efter och främja handelsrelationer rörande mat och teknik. Det är sådant som är tillväxtsökande politik och Mikael blir nog glad för sådana initiativ.
Skall man tro på Guillou och GW Perssons kriminal litterära epos så är det schablonmässiga och klyschiga macho tugget i stort sett dokumentärt. Alla löjliga manér och fåniga dialoger med invektiv, förutfattade omdömen om allt och överspända vardagskonkurrens hela tiden borde ju vara rena rama fantasifostren. Men jag vet ju inte. Det kanske faktiskt kryllar av vardags psykopater i maktens korridorer. Men jag tycker nog att Humphrey Bogart är roligare. Mer tydligt en karikatyr. Och därigenom trivsammare.
Erlandsson pratar väl om svensk mat i kina, jodå, det är väl bra.
Men jag kan ändå inte undgå att tänka på kinas list och allmänna smarthet vad gäller utrikespolitik. Förutom ilskan mot japan så ligger de ju lågt och är närmast artiga mot alla. Istället gör de hela världen beroende av kinas ekonomi. Det enormt kraftiga ekonomiska och företagsmässiga utbytet med kina gör ju all verklig bojkott och politiska ultimatum helt omöjligt. Att kina trots allt inte är en demokrati försvinner liksom i allt välstånd.
Hur skall man förhålla sig till sånt? Kanske skulle kinas folk idag, i ett tänkt fritt val, faktiskt välja samma ledning som nu. Det finns ju inget som motsäger det i alla fall. Folk verkar gilla sin regim, kan man ju få för sig. Legitimerar det då den regimen och i förlägningen all handel med kina? Ja så måste man väl tolka det. Vad är då kina för sorts land. I praktiken. Företagsamheten är ju i stort sett fri. Men behöver följa vissa regler ibland som bitvis kan vara relativt hårda, men ibland nästan helt fria. Så någon socialism är det ju knappast. Och i marxistisk mening är det ju absolut inte det. Ojämlikheterna är ju närmast astronomiska.
Man prioriterar inte heller omfördelningar från lönsamma sektorer till behövande sektorer i någon genomgripande omfattning. Tvärtom så verkar det vara maximal ekonomisk effekt av pengarna hela tiden som vägleder. Vilka investeringar ger mest valuta för nya investeringar. Osv. En extremt krass, men effektiv, marknadsekonomi. I kombination med bejakande av samhällets direkta brister. Stora råvarutillgångar, oändliga resurser av människor. Etc. Samtidigr finns partiet närvarande lite överallt. Ända ut i småbyar och glesbygder. Rent jämförelsemässigt så låter ju samhälls strukturen ganska lik en Mussolini utopi. Krasst, effektivt, staten finns överallt men låter företagen härja ganska fritt så länge landet tjänar på det. Inga resurser på omfördelningstrams om det inte är absolut nyttigt för landet direkt. Ojämlikheterna kan vara hur stora som helst, om det inte drabbar staten. Alla offentliga pengar skall hela tiden satsas för maximal ekonomisk retur och effekt. Behöver företagen få stora pengar från staten billigt, om de lovar gynna staten som betalning. Kan man undervisa hundra elever med en lärare så gör vi det. Är betyg effektivt så inrättar vi hur många betyg som helst. Om det är någon som bråkar, knotar eller verkar allmänt problematisk så skickar vi denne till arbetsläger på landet, lite frisk luft piggar upp. Behövs det folk i vården så skickar vi in hundratals, tusentals människor från landsbygden och ger dem några kronor i timlön. Så enkelt kan det vara.
Är den här lite bara aningens överdrivna bilden något som vi måste förhålla oss till? Är det så här våra konkurrenter alltmer kommer att se ut? Kommer vi att tvingas acceptera alltmer av den typen åtgärder även hos oss, för att matcha konkurrensen? Skriker vi på SD för att de är fascister, alltmedan den verkliga fascismen kommer allt närmare, med vårt godkännande?
Eller kommer kina att alltmer likna oss, och därigenom på ett naturligt vis förlora i konkurrenskraft? Om landet vore mindre, otvetydligt ja, men nu.
Politisk Debatt12 februari 2013 08:39
Läs det finstilta..Det finns viktiga undantag med om dom får köpa.
Till Anonym,
Det är väldigt mycket du försöker säga eller skriva. Och det är naturligtvis väldigt svårt att försöka förutse framtiden och hur länder eller världsdelar kan komma att utvecklas och förändras. Och att det är olika i olika länder och i olika världsdelar måste man naturligtvis se som att vara ett resultat av den politiska och kulturella utvecklingen såsom den har varit i en given tid i en given del av världen eller i ett land.
Demokratin såsom vi känner den här i västvärlden och så som den har utvecklats här där vi bor under 1900-talet har sin grund i egendomsägandet vilket frigör människorna och skapar incitamentet för och behovet av demokratin såsom vi känner den. Det syftar som jag ser det till en liberal demokrati och en grund som vilar på de viktiga komponenterna egendomsägandet, den individuella friheten, de mänskliga rättigheterna och det fria näringslivet med handel och utbyte i en marknadsekonomin. Det frigör och ger människor egenmakt, egenförsörjning och en egen härd som bygger starka självständiga människor. Det blir nödvändigt för människor att träffas och mötas för att organisera och förhandla också om sådant som är gemensamt.
Jag tror inte på att man då när det gäller att främja handelsrelationer skall låsa sig vid att många länder i världen är envälden eller har diktatoriska styrelseskick, utan jag är istället övertygad om att vad som frigör människor är just vad jag nämnt ovan att främja det fria näringslivet med handel och utbyte och möjligheten till egendomsägande. Det är alltför många människor i världen som är egendomslösa och som därför inte har någon frihet alls.
Men utvecklingen är naturligtvis inte given utan man måste hela tiden kämpa för den och det finns krafter som vill annat. Och vi har under 1900-talet tillexempel här i Europa sett hur diktatoriska styrelseskick skapats och tillkommit och även lett till att världskrig uppkommit.
Till Grottolle,
Ursäkta men, Goddag yxskaft ? 🙂
Jag förstår såklart att inget är genomfört innan det är genomfört. Frågan är om du och Socialdemokraterna förstår det ? Regeringen har med sitt beslut gett försvarsmakten handlingsfrihet.