Ulf Bjereld är socialdemokrat och han sprider det socialdemokratiska partiets ärende. Visst det kan låta fint att vara statsvetenskapare men när man nyttjar sin procession till enbart partipolitisk propaganda förlorar man trovärdighet.
Men vad är det egentligen som Ulf Bjered säger? Jo nämligen att Aftonbladet blivit framgångsrik i sin kamp mot Annie Lööf. Inget nämns om sakfrågor och det blir allt tydligare att det hela är en del i en kampanj mot Annie Lööf och Centerpartiet. Detta måste man ha med sig när man lyssnar till uttalande från Ulf Bjered, nämligen att även han drivs av en agenda. I hans fall av en agenda som syftar till att stärka socialdemokratin.
Men vad skulle egentligen en stärkt socialdemokrati ha för betydelse för Sverige? Vill vi verkligen ha en värld med en socialdemokratisk överhet som begränsar övrigas vilja att efter egen förmåga förverkliga sin dag?
Den stora skillnaden är att i den socialdemokratiska vägen är grundtanken att ingen ska få möjlighet till egna drömmar medan den andra vägen just bygger på att ge möjlighet att förverkliga den enskildes drömmar.
För min, del är det fullständigt otänkbart att man som i den socialdemokratiska världen förvägrar människor rätten till eget tänkande! Socialdemokratin står mot allt vad demokratiskt tänkande innebär! Socialdemokratins grundtanke innebär att förminska den enskilda människan och att bygga en stark stadsapparat. En stadsapparat som ska styras av den socialdemokratiska överheten. Socialdemokratin är en kraft som verkar mot den fria människan det är en kraft som strävar mot en totalitär stat. Det största hot vi i Sverige upplever idag är de socialdemokratiska värderingarna!
Bloggar: Ulf Bjered
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Ulf Bjered, Socialdemokraterna, överhet, statsvetare, Annie Lööf, journalister, vänstersympatisörer, propaganda, eget tänkande, demokrati, drömmar,
Kärnkraftsomröstningen 1980 handlade inte om enrgipolitik. Socialdemokraterna lyckades få till den för att stoppa en partisprängning. Vanja Lundby-Wedin var som LO-ordförande negativ till satsning på småföretag eftersom “anarkistiska småföretagare” är ett hot mot sossarna (Klas Eklund som lämnat (s) ). Vid regeringsskiftet 2006 hade Sverige världens högsta beskattning av låginkomsttagare. Bidragsberoende av det offentliga för att ge röster till (s). Och så var det LO-bidragen till sosseriet. Ingen debatt, den så kallade intellektuella eliten tiger inklusive Ulf Bjereld.
Vi lever fortfarande i den mentala enpartistaten trots att vi har en borgerlig regering. Det är därför som det är så viktigt att Alliansen får egen majoritet i valet 2014 så att vi definitivt kan avveckla den mentala enpartistaten.
Nja. En sådan tydlig riktning finns väl inte hos soc dem. Jag hittar knappast någon tydlig riktning alls. Det är väl mer en smaksak vad man själv för stunden vill läsa in hos dem.
Kanske vet de inte själva vilken riktning de har. Just nu i alla fall.
Klimatförändringarna gör sig påminda. Torka innebär knapphet på spannmål. Samtidigt har årtionden av socialdemokratisk landsbygdsavveckling gett resultatet att Sverige har EU:s lägsta självförsörjning och ungefär hälften av maten importeras. Under andra världskriget var maten ransonerad och man åt barkbröd.
Det är bara centerpartiet som tar ansvar för landsbygden och livsmedelsförsörjningen. Sossarnas kampanjer mot centerpartiet är också ett angrepp på landsbygden och livsmedelsförsörjningen.
Globaliseringen innebär att svenska livsmedelsföretag köps upp av utländska koncerner. Kostnadsläget och global konkurrens innebär att produktionen rationaliseras. Stordrift, industrialisering och centralisering innebär att kvaliteten kan ifrågasättas. Svensk matkvalitet kan bli synonymt med fabriksdriven volymframställning och hårdhänt effektiviseringsanda. Kvalitativa försprånget mot andra länders livsmedelsproduktion urholkas.
Varför köpa svenska livsmedel om de tillverkas i ett fåtal jättefabriker till halvdålig kvalitet. Och ändå relativt dyrt.
Så visst har utvecklingen varit väldigt negativ för svensk landsbygd. Det är bara förnamnet. Det är svårt att som konsument identifiera sig med en sund lantbrukar filosofi, om det mest känns som anonyma jättekoncerner och hårdindustrialisering ändå styr verksamheten. Och när andra länder delvis verkar ha mer levande landsbygd, mer närvarande jordbruk, fler och mindre mejerier, slakterier och småskalighet i största allmänhet. Ja då blir läget än mera kärvt.
Kvaliteten har bevisligen sjunkit på vissa delar av det svenska livsmedlet. Och när jag då hittar utländska produkter som håller högre kvalitet, då ringer ju varningsklockorna. Åtminstone hos mig.
Man skall äta mat från fabriker, jobba i fabriker och bo i fabriker. Funktionalism.
Detta i en tid med avindustrialisering och hårdrationalisering. Nice.
När oljan sinar och mineralgruvorna gapar tomma blir det ont om mat.
Håller med artikelförfattaren.
Aftonbladet ska strunta i att Maud Olofsson och Annie Lööf smörjer kråset på skattebetalarnas bekostnad.
Precis. Politiker är godare människor än vanligt folk. Och då skall de också äta godare.
Menar du allvar med det?
Vi som sliter var dag och knappt blir tillfrågade om besluten som tas ska få sämre mat och sämre levnadsstandard än de allsmäktiga politikerna? Visst säkert många svåra beslut de måste fatta men dagarna på arbetet ser inte så värst ansträngande ut. Halvfabrikat maten som ligger i frysdiskarna kan vara billiga men titta på näringsämnena och var de kommer ifrån så betalar gärna jag 10kr mer för äkta mat odlad i Sverige, där pengarna tjärnar vårt land.
Det finns väl ingen statsvetare som trovärdig, de flesta har en röd politisk agenda
Jag uppehåller mig ett tag till vid Ulf Bjereld och Socialdemokraterna.
Ulf Bjereld skriver i sin blog också om 1:a Maj och han skriver också om med anledning av 1:a maj om vänsterns våldsromantik i sin blog.
Ulf Bjereld har varit och tittat på Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen den 1:a Maj 2012.
Jag fastnar för just en bit av texten han skriver som lyder “Löfven betonade också socialdemokratin som en frihetsrörelse, väl medveten om att allianspartierna för många väljare framstått som mer frihetligt sinnade än vänstern.”
Smaka gärna på texten 2 gånger. Det föranleder mig att vilja väcka en frågeställning.
1:a Maj är i Sverige en helgdag. Denna dag används av tradition världen runt av totalitära socialistiska styrelseskick för gigantiska militärparader där dessa parader symboliserar den offentliga makten över folket. Dessa militärparader pryds med röda fanor med gula symboler och man knyter näven som en symbolisk handling. I Sverige demonstrerar Socialdemokrater denna dag och man pryder dessa demonstrationer med röda fanor med gula symboler och kanske finns det också någon som knyter näven i en symbolisk handling. 0också Vänsterpartister och andra organisationer demonstrerar denna dag och man pryder dessa demonstrationer med röda fanor med gula symboler och man knyter näven som en symbolisk handling. Och man uppmuntrar också barnen att utföra symboliska våldshandlingar.
Min fundering är hur en Socialdemokrat eller en Vänsterpartist egentligen känner det ? För det är ju en väldigt speciell dag och en helgdag.
Ulf Bjereld skriver också att: “Men den aningslöshet som framträdande vänsterpartister i Malmö visar gör mig dyster till sinnet.” Och, ja jag blir också dyster till sinnet.
Bästa hälsningar ifrån en politisk debattör.
Givetsvis har den socialdemokratiska partiledningen ett ansvar när SSU ertappas med fingrarna i syltburken. Och det hörs inte ett pip om att alla LO-medlemmar tvingas vara med och finansiera sosseriet-
Det är snarare så att man som statsvetare är mera trovärdig om man har en “agenda” eftersom det sätter igång en kritisk energi och kritisk uppmärksamhet. Särskilt om “agendan” är röd när staten är blå.
Ett annat sätt att förhålla sig till det här med statsvetare som har en “agenda” är ju att titta på den politiska debatten de senaste tio åren. Allt oftare hänvisar ju debattörerna till forskare. Exempelvis.
“Nej du har fel, det finns ingen forskning som stöder det du säger”.
Vi har hört den frasen upprepas allt oftare. Ett slags elitistiskt avfjärmande och utestängande från debatter. Kanske rent av en något antidemokratisk tendens. Förr var det oftare borgerliga politiker som hänvisade till ekonomiska analytiker när man förfäktade olika finanspolitiska åtgärder. Nu blir det allt oftare vanligt i allt fler frågor hos alla partier.
Då kan det vara viktigt ur strategiskt perspektiv, att placera in rätt sorts människor på universiteten. Och då på platser som framförallt är användbara politiskt. De tackar för sina positioner genom att motsvara förväntningarna rent intellektuellt. Förr var ju akademierna en rätt borgerlig historia. Rent av konservativ kan man ju säga. Inte konstigt med tanke på den präktigt sneda rekryteringsbasen då.
Vi har fler tendenser i den här riktningen. Exempelvis blir det oftare vanligt att debattörerna ifrågasätts innan de ens öppnar munnen. “Vem är du. Presentera dig så vi vet om vi behöver lyssna på dig”. Eller försåtliga förstärkningsord. “Det här kommer från en mycket välrenommerad källa”. Det använder t om sveriges radio och sveriges television. “Den mycket välrenommerade forskaren anser att…” Vilket egentligen är helt förkastligt. Huruvida någon är välrenommerad eller kompetent är ju något som tittarna, lyssnarna får bedöma själva. Man skall väl inte få betyg på de som yttrar sig innan man ens hört vad de tänker säga. Slarvigt och rätt föraktligt mot sin publik.
Den 1 maj är viktig att försvara som helgdag och manifestationsdag. För mig är 1 maj framför allt antifascistisk. Idén är: det borgerliga samhället visar genom historien upp vitt skilda ansikten, allt från demokratiska till auktoritära. Om vårt nuvarande borgerliga samhälle skulle utvecklas i auktoritär riktning behövs försvarsmetoder, och en sådan metod är att gå ut och demonstrera. Om en auktoritär borgerlig regim skulle komma är det en fördel att ha ett väletablerat 1 maj som demonstrationsdag. Men därutöver är det viktigt att slå vakt om traditioner och stödja dem som vill gå med i tåget med ledighet så att man inte tvingas av någon chef där man arbetar att vara frånvarande från demonstrationen.
Erik Rune,
Kan du ge mig ett exempel på en auktoritär borgerlig regim ?
Bästa hälsningar ifrån en politisk debattör.
Erik Rune,
Det verkar inte som jag kommer att få något svar angående exempel på en auktoritär borgerlig regim. Så därför skulle jag vilja väcka en fråga så här istället.
Jag känner att det här att behöva känna sig dyster i sinnet på 1 Maj är ett svenskt problem. Att det är företrädare för svenska Riksdagspartier som på 1 Maj anordnar träffar i Sverige där barn uppmuntras till att utöva symboliskt våld riktat mot vänliga svenska offentliga personer är ett svenskt problem. Därför känner jag det så att frågan är öppen för företrädare för dessa Riksdagspartierna som talar om att de känner sig dystra till sinnet på grund av att det är så, att ställa förslag i Sveriges Riksdag för vad man skall göra åt problemet.
Jag vill väcka frågan med de politiska partierna i Sveriges Riksdag som använder 1 Maj för vad de anser att 1 Maj är och som säger sig vara för att uppmuntra det demokratiska samtalet i Sverige och säger sig vara för att motverka en utveckling där våld eller symboliskt våld används i syfte för att försöka strypa det demokratiska samtalet.
Du kanske kan hjälpa till med att ta upp dessa frågor ?
Alla typer av regimer har auktoritära drag eller risker. Det går inte att vaccinera bort det med att konstruera någon problemfri patentideologi.
Man kan ha förändringsideologier eller förbättringsideologier. De förstnämnda är mer spännande medan de sistnämnda är mer verklighetsbaserade. (När förändringsideologierna tar makten blir de som regel mer repressiva, eftersom de försvarar omvälvande förändringar, som var extremt kostsamma att genomföra).
Och Vladimir Lenin återuppstår också på Torsdag.
Trots vaccination 🙂
Bästa hälsningar ifrån en politisk debattör.
Auktoritära borgerliga regimer?
Chile, Spanien, Portugal, Grekland, alla på 1970-talet.
Nej det där går nog inte. Chile, Portugal och Grekland var ju militärdiktaturer. Och spanien någon form av fascism. Militärdiktaturerna uppstår ju som reaktion mot vad man inbillar sig yttre eller inre hot. Landet är under attack. Ungefär. Och kan därför uppstå ur olika sorters samhälls system. Peru, Burma, Egypten, Thailand osv. Alla har de rätt olika bakgrund och inriktning. Någon ideologi har ju militärstyrena knappast alls. Man brukar koka ihop någonting som man tror sig låter ändamålsenligt. Möjligen. Men det är i så fall helt sekundärt. Det är inte idéerna man slåss för, utan landet. Behöver man kyrkan så försöker man blidka den, behöver man något annat så kör man på det spåret.
Och fascism är ju knepigt. Det definieras ju bara av dess motståndare och kan ju i princip innebära vad som helst som verkar dåligt. Korporativism påminner annars inte så lite om betydande drag hos socialdemokratin. Inga jämförelser i övrigt.
Ett väntat svar. Varje gång det upprättas en borgerlig regim av auktoritärt slag bortförklaras den som icke-borgerlig på olika sätt. Det är ett flyktbeteende hos liberaler som liberalerna själva förr i tiden brukade anklaga vänstern för.
Kan väl påminna om den hederliga borgaren Tingsten som otvetydigt erkände att fascismen är borgerlig.
Va? Är fascismen borgerlig? Menar du att Tingsten var fascist? Låter intressant. Men desto mer snurrigt. Fascismen menar ju att staten är viktigare än individen. Alltså tvärtemot alla borgerliga principer. En slags “slutliga-lösningens-ideologi”. En konstruktion. Ett borgerligt samhälle däremot är i sin grund bara människor som köper och säljer varor och tjänster med varandra.
Detta menar man oftast måste interveneras eftersom det annars skulle gynna de starkaste så mycket att det skulle bli negativt. Objektivt sett.
I själva verket resulterade ju kalla kriget i en enastående mängd militärdiktaturer eftersom man kunde hävda att anarki och liknande annars skulle utbryta. Och de politiska inbördeskrigen i delar av världen ansågs väl vara någon form av grund till det. Ett utmärkt tillfälle att använda skrämselhot, överdrifter och demoniseringar kors och tvärs. Alltså konflikt och våld göder detsamma.
Påminner rätt mycket om situationen just nu. Fast kommunism har ersatts av islamofobi och liknande. Uppskruvat och hysteriskt.
Det symboliska våldet mot Annie Lööf på 1 maj har åter tagits upp som ett argument mot 1 maj. Jag vill kritisera det.
Politisk frihet och demonstrationsfrihet innebär att högst varierande politiska manifestationer kommer att utföras, oavsett om det sker på 1 maj eller inte. Formerna för samhällets politiska manifestationer kommer att fortsätta att vara lämpliga och olämpliga, dvs förutsatt att den politiska friheten inte beskärs, och det alldeles oavsett om det är på 1 maj eller inte.
“Problemet” är den politiska friheten, inte 1 maj.
Erik Rune,
Det verkar som att vi står en bit ifrån varandra, eller inte.
Problemet som jag vill väcka är 1 Maj. Inte åsikts eller demonstrationsfriheten.
Jag kan mycket väl själv tänka mig att demonstrera om det är någonting som gör att att jag vill demonstrera. Men inte på 1 Maj då. Och jag tycker att demonstrationsfriheten skall vara just en frihet med så lite begränsningar som möjligt.
Det som är så speciellt med 1 Maj är att det är en indelning som är politiskt betingad och en helgdag. Jag tycker inte vi skall bygga in sådana konflikter i samhället. Samhället utvecklas och förändras och tider förändras. Därför vill jag väcka frågan som ovan.
Man kan inte ha för höga krav på någon slags komplexitet eller nyansering vad gäller första maj tåg. Det viktigaste är att känna sig omsluten av meningsfränder och att ge sig själv en psykologisk peppning. Ungefär som en idrottspublik. Det är ju knappast läge att stå bland black army fanatiker och plötsligt vilja ifrågasätta spelet konstruktivt. “Men vänta nu, var inte djurgårdarens passning väldigt mycket snyggare än vad vårt lag presterat de senaste tre månaderna?”
Och idrottspublik går ju ibland till överdrift osv. Det hör nog till. En modernare typ av demonstration är kanske twitter vågorna. Också en plattform som inte uppmanar till någon djupare diskussion. Det gäller mer att stämma in eller emot bara. Svälja och tugga eller gapa och skrika. Att sedan media verkar bry sig om det i någon större utsträckning är väl mera märkligt.