I denna artikel kommer jag att resonera kring olika teoretiska inriktningar och hur dess angreppssätt är användbara inom studier inom statsvetenskap. Studien som får verka som exempel är inom ämnet Europapolitik och handlar om framväxten av högerextremistiska partier inom EU:s medlemsländer och hur dessa påverkar inriktningen på det europeiska samarbetet och dess inrikes- och utrikespolitik. Detta är ett ämne som berör frågor om representativ demokrati och makt men även frågor såsom syn på samarbete och identitetsskapande.
De teoretiska inriktningar som jag tänker resonera närmre kring är rational choice och nyinstitutionalismen med dess underavdelning i den normativa institutionalismen. Jag kommer att belysa dessa teoretiska inriktningars syn på två av de relevanta begreppen i exempelstudien. D.v.s. belysa skillnaderna mellan de två teoretiska inriktningarnas syn på representativ demokrati och makt.
Utgångspunkt
Grunden för EU bygger på liberal demokrati. Liberal demokrati utgör således normen för det europeiska demokratiprojektet, och är ett styrelseskick som är baserat på representativ demokrati. Liberal demokrati och dess representativa demokrati grundar sig på att rätten att regera uppnås genom framgång i regelbundna och konkurrenskraftiga, fria och allmänna val. Den liberala demokratin är också starkt baserad på ’good governance’, d.v.s. att beslutsprocesser ska ske i respekt för lag och ordning, enligt rättsstatsprincipen med transparens och lyhördhet gentemot medborgarna i en konsensusinriktad atmosfär som syftar till rättvisa och ett inkluderande samhälle som möjliggör att medborgarna involveras i styrningen av sitt land och ges påverkan i viktiga sociokulturella-, politiska- och ekonomiska frågor. (Dahl, 2011:123, 185). Robert Dahl betraktade dock den liberala demokratin som en begränsad demokrati då han menade att representativitet inte till fullo uppfyller kraven för demokrati. Dock ansåg Dahl att det finns en självbegränsning inom den liberala demokratin, en begränsning som är nödvändig för att någon form av demokrati överhuvudtaget ska vara möjlig. En grundsten i den liberala demokratin och den representativa demokratin är att medborgarna genom valen ska kunna ställa sina representanter till svars och rösta bort dem om de inte har responderat tillräckligt bra gentemot medborgarnas idéer och önskningar som gett dem mandat att bli representanter i föregående val. För Dahls del räcker dock inte denna möjligheten till ansvarsutkrävande för att det ska kunna påstås att den liberal demokratin ska kunna mäta sig med direkt demokrati. Enligt Dahl är således den representativa demokratin endast en begränsad form av demokrati. (Dahl, 2011:154).
Trots Dahls kritik har den liberala demokratin blivit norm, inte minst i Europa. För många är demokrati också synonymt med den definition av demokrati som utgörs av den liberala demokratin. Detta är dock en demokratidefinition som utmanas av de högerextrema partierna som under de senaste decennierna vuxit i styrka inom EU:s medlemsstater. Tvärtom är de många gånger istället motståndare till den liberala demokratin och vill förändra dess grund. (Minkenberg, 2015:2, 26). Det är just denna ’kollision’ mellan olika demokratisyn som en studie om högerextrema partiers framväxt och påverkan inom EU:s medlemsländer skulle syfta till att analysera.
Get Social