Inom politiken känns det som att man numera mest sysslar med halvmesyrer, där man hellre fokuserar på motsättningar än på att finna samförstånd och samarbete. Detta är en trist utveckling som måste brytas för att istället lägga fokus på att ta itu med de verkliga utmaningarna i samhället.
Vi kan till exempel inte tillåta att samhällsutvecklingen sker på de svagaste bekostnad! Ska politiken ha en framtidsutveckling gäller det att vi ser till att alla omfattas av framtidstro och ges möjligheter att kunna leva sina drömmars liv! Detta infattar att vi måste göra upp med gamla värderingar och sätta vår tillit till utvecklingens potential och se till samarbetsmöjligheter för att ta till vara på det goda som finns inom alla.
Min övertygelse är att människor vill gott oavsett vilken utgångspunkt som de utgår från. Det gäller bara att övertyga om att det goda finns bortom ens egna sfär av tillfredsställelse. Därför är jag en obotlig optimist som tror på människans godhet, att vi kan överbrygga rädslan inför det okända som i stor utsträckning präglar det svarta i samhället, som i sin tur präglar rädslan för det vi inte känner oss bekväma vid.
Vi måste ta oss över dessa barriärer av fördomar som begränsar vår personliga utveckling och som i förlängningen begränsar samhällsutvecklingen till ett liv av inskränkthet. Livets drivkraft bör vara förståelse och gemenskap och inte styras av förakt och hat som idag många gånger undergräver rädslan för att integrera sig med okända kulturer och att man istället för att öppna armarna och bjuda in medmänniskor oavsett härkomst till gemensamhet och kärlek, väljer att gömma sig i ensamhetens svarta utveckling.
Det är genom att bejaka kärlek och förståelse för olikheter som man kan mötas i symbios mot vårt egentliga mål och det enda mål som är av verklig betydelse – att få en bättre värld för alla!
Mänskligheten är sprungna av samma urfader och lite ironiserande kan man kalla alla fraktioner av hat som syskongnabb. Men all religion, all teologi bygger i grund och botten på en och samma sak, tron på kärlek som drivkraft. Religionernas begränsningar har dock en total bristande förståelse för oliktänkande. Men alla religioner har mycket mer gemensamt än vad de har i motsättningar. Varför är det då ständigt dessa motsättningar som ska styra? Vi måste vända på det hela och se till vad som förenar oss!
Låt oss ställa oss över alla religioners- och alla politiska motsättningar för att istället se till mänsklighetens behov och bejaka kärleken till våra medmänniskor! Vi behöver bygga en ny värld. En värld med utgångspunkt i respekt och kärlek för alla. Vi behöver en värld där respekt och empati står i fokus! För vår överlevnad måste vi bryta upp de gamla motsättningar för att se potentialen i att möta framtiden gemensamt och göra det till vår framtid av hopp och liv!
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om politik, samförstånd, respekt, framtid, utveckling, medmänniskor, gemenskap,
”-det handlar om det goda mot det onda. Det goda mot det socialdemokratiska!”
Mikael är motsägelsefull, rubrikens ord om samförstånd och respekt kontrasterar onekligen starkt mot vad han skrev i ett annat sammanhang i bloggen och som citeras ovan. Man kan vara negativ till andra partiers politik, kalla den egoistisk eller beräknande om man vill, men begreppet onda tycker jag borde reserveras för Hitler, Stalin och ett antal andra potentater av samma kaliber. En pudel vore på sin plats.
”Vi kan till exempel inte tillåta att samhällsutvecklingen sker på de svagastes bekostnad!” Ännu ett motsägelsefullt citat, för hur kan man så helhjärtat stödja alliansens och centerns politik när man rimligen inte
kan ha missat den tudelning av samhället som alliansens partier står för.
Arne Roland,
Angående ’goda och onda’ och kommentaren som Mikael skrev som du refererar till så skulle jag vilja reflektera med att när jag läste kommentaren så fick jag en liten föreställning om att Mikael försökte vara lite ironisk relativt kommentaren han kommenterade. Men jag kan såklart ha missuppfattat. Det kan också vara Socialdemokratisk icke-politik Mikael avser.
Självklart har du rätt i detta ”Politisk debatt”. Mitt svar på kommentaren som Arne Roland hänvisar till var skriven med just ironi då denne anonyme kommentator började skriva om att det handlar om gott och ont. Jag ville med mitt svar visa att det inte är självklart vilken som är den goda eller den onda i ett sådant resonemang. För mindel och i min övertygelse är det just centerpartiet som har politiken som lyfter fram den lilla människans betydelse och rättigheter i samhället. Detta är min övertygelse om den goda sidans strävan till ett bättre samhälle. Men som sagt gott och ont beror på vem som ser på saken.
Till Arne Roland vill jag säga att mitt uttalande om att, ”Vi kan till exempel inte tillåta att samhällsutveckling sker på de svagaste bekostnad”, definitivt inte står i kontrast med centerns politik.
Centerpartiet är starkt drivande i att sjukförsäkringssystemet ska bli mer humant och att man ska minimera risken att människor ska hamna mellan de olika myndigheternas regelverk.
Ser man till den socialdemokratiska viljan gällande detta innebär det att man istället vill svika den lilla utsatta människan och begrava denna i ett slutgiltigt bidragsberoende.
Detta är definitivt inte humant. Därför vill jag å det starkaste hävda att Centerpartiet är det partiet som främst värnar för den lilla människan rättigheter och möjligheter!
Där kom det igen, läs den näst sistameningen i inlägget 21:08. De ”goda” mot det outtalade onda.
Att inte ”svika den lilla utsatta människan”, är det fas3, bollandet av sjuka och arbetslösa människor mellan systemen och de ökande utförsäkringarna? Centern deltog i besluten, liksom de andra småpartierna i alliansen. Inte kritiserar man besluten i riksdagsdebatterna eller i andra sammanhang när det är skarpt läge.
”Varför är det då ständigt dessa motsättningar som ska styra?”
Kan det bero på att motsättningar är på riktigt? Att den enas bröd är den andras död? Inte alltid, men ibland!
Och hur tror Mikael att man kommer bort från detta faktum? Jo, Genom att ”ställa oss över alla religioners- och alla politiska motsättningar för att istället se till mänsklighetens behov och bejaka kärleken till våra medmänniskor”
Hur gör man när man ”ställer sig över” motsättningarna? Konkret?
Ta motsättningen mellan rasism och antirasism. Ett samhälle fritt från rasism betyder att rasisterna måste sluta. Gör de det om Mikael och jag ställer oss över motsättningen (vad nu det innebär praktiskt)?
Alltså: motsättningar som inte är allvarliga kan man kanske ställa sig över, men bör man göra det med motsättningar som är principiella, varandra uteslutande? Konsensusperspektiv (c) i all ära men existerar någonsin ett konfliktperspektiv (c)?
Motsättningar kan vara en konstruktiv drivkraft. Att snabbt hitta dem och förstå dem. Bidrar till en snabbare lösning.
Det är snarare hur man vill att klimatet ser ut som skiljer. Vill man betona pragmatism och sakliga aspekter. Eller ser man själva konflikten som viktigare, och de känslor som kan uppodlas, användas och styras. Genom att fokusera på känslorna så slipper man vara lika konkret i sakfrågorna. Sakfrågorna är mer tekniska. Därför mindre engagerande. Svårare.
Vissa ideologier kanske vinner på en högre grad av konflikt-känslo klimat. Medan andra tjänar på ett torrare, mer sakligt fackmannamässigt klimat.
De ideologier som tycker allt är fel och vill omstörta så mycket som möjligt, de brukar ofta omge sig av mer känslo argument.
Om det nationalekonomiskt är mer gynnsamt att under kortare tid tillåta större ojämlikhet, så gör ofta vissa ideologier detta. Medan mer känslo styrda inställningar fokuserar på själva ojämlikheten. Och bortser från att den skulle vara totalt sett gynnsam. Åtminstone under en viss tid. Stora orättvisor under längre tid som dessutom fördjupas är nog objektivt sett destruktivt. Oavsett vilken grundvärdering man har.
Och så kan vi nog inse att ironi är svårt. Väldigt svårt. Goda mot det onda finns ju bara som en retorisk verklighet i politiken. Det är där den gör nytta. Att utmåla motståndaren som företrädare för hänsynslösa principer osv. Ingen tror väl på allvar att politiskt engagerade människor är onda eller goda. Det är retoriken som vill påstå att åsikterna representerar det. Inte människorna.