Mikael Andersson

Tiden rullar på, och den gör det desto snabbare desto äldre man blir (känns det som i alla fall). Även om man kanske inte blir klokare med åren så har man definitivt mer livserfarenhet att kunna luta sig mot. Det gäller dock att öppna sina ögon och dra lärdom av dessa erfarenheter och dra lärdom av historien.

Jag är en 60-tallist, med föräldrar som upplevde andra världskriget ur svenskt perspektiv. Detta präglade självklart min uppväxt. Jag blev fostrad till att vi aldrig mer skulle ge nazister en röst i samhället. Detta är så grundläggande för min människosyn att jag blir ytterst provocerad av att Sverige just nu håller på att gå igenom samma procedur som föregicks i Tyskland på det tidiga 1930-talet. Vi vet alla hur den nationalism som fick grogrund då i Tyskland utvecklades. Med modersmjölken kom instinkten att aldrig tillåta denna historia att upprepa sig, att aldrig mer låta den mörka nationalismen få ta överhand över de demokratiska värdena.

Tiderna är dock nya, Sverigedemokraterna som bildades av nazistiska företrädare har ett massivt opinionsstöd, deras avfälling, Nordiska motståndsrörelsen, som är en uttalad nazistisk rörelse, får numera utan problem demonstrationstillstånd när dess företrädare istället borde buras in för sin kriminella verksamhet. Sanning är inte längre något viktigt, tvärtom skapar många sin egen ”sanning”. Citatet att “Det spelar ingen roll att det inte är sant, det är för jävligt ändå” är talande får den samhällsdebatt som många verkar ansluta sig till.

Det som gör mig mest provocerad är egentligen inte det att Sverigedemokraterna vinner i opinionsstöd. Nej det är de som säger sig vilja rösta på Sverigedemokraterna men som samtidigt inte medger att de lägger sin röst för att stödja rasism och främlingsfientlighet. På något vis hade jag haft mer respekt för dessa röster om de stått upp för vad en röst på Sverigedemokraterna verkligen innebär. Jag tror nämligen inte på det där snacket om att lägga sin röst på något bara för att ”röra om i grytan” och protestera mot etablissemanget. För är det någon politiker som kan ses som del av etablissemanget är det just Jimmie Åkesson. Han är den partiledare som suttit längst på sin post och är det någon som kan etiketteras som ”politikerbroiler” är det just Jimmie Åkesson. Nej de som väljer att lägga sin röst på Sverigedemokraterna borde vara högst medvetna att en röst på Sverigedemokraterna just är en röst på ett parti vars kärna är främlingsfientligheten och som har en rasistisk strävan att göra skillnad på människor.

Jag är främst engagerad inom kommunpolitiken och i detta utgör Sverigedemokraterna de facto ett hot. Sverigedemokraterna avser göra en kraftig ekonomisk nedskärning på kommun- och landstingssektorn. Det de missar är att det är i kommunerna och i landstingen som Sveriges välfärd byggs. Att skära på kommunerna och landstingens ekonomi är att skära i välfärden. För min kommun, Tingsryds kommun, vore Sverigedemokraternas politik förödande. Vi hade inte haft mycket kvar av välfärden i vår kommun om SD får igenom sin vilja. Mot detta pratar Sverigedemokraterna tyst och kommer med rena lögner för att lura oss medborgare. Det trista är att de kommer undan med dessa lögner då det är alltför få som ifrågasätter budskapen och propagandan från Sverigedemokraterna.

Den 9:e september är det val, då gäller det att stå upp för den svenska välfärden. Stå upp för Sverige och rösta på ett parti som ser till utveckling i hela landet. För min del är valet lätt. Jag väljer att rösta på ett parti som vill ta Sverige och Tingsryds kommun framåt, jag väljer Centerpartiet!

Så öppna era ögon och dra lärdom av historien!