Det som främst har slagit mig sedan jag blev politiskt aktiv är det hat som driver vissa politiska partiers agenda. Detta är ett hat jag förvånas över då jag själv drivs av en vilja till samförstånd och delaktighet och inte avståndstagande mot medmänniskor.
I Sverige har vi en tydlig främlingsfientlighet där Sverigedemokraterna gör sitt bästa för att sprida hat mot människor som funnit Sverige som sin tillflyktsort. Detta är en skrämmande människosyn. Men än mer skrämmande människosyn är den som vänsterkollektivet i Sverige ger. Vänsterns hat är brutalt och drabbar alla som inte håller med i de åsikter som denna vänster förespråkar.
Demokratin till trots lever vi i Sverige med en en vänsterstyrd mediebevakning och denna bevakning tar ibland obehagliga vändningar. Radions sommarpratarprogram är ett tydligt sådant exempel där man bland annat tillät en vänsterextremist sprida sitt extrema hat mot demokratin.
Det politiska hatet i Sverige kommer från två fronter. Dels från de tydligt främlingsfientliga och dels från de tydligt demokratifientliga. Ingen av dessa är värda att ges utrymme i debatten. Ändå gör media sitt bästa för att just lyfta dessas åsikter.
Frågan är varför svensk media är så driven att vilja främja hatets frammarsch i Sverige? Vad Sverige behöver är istället krafter som vägrar detta hat. Krafter som vägrar ställa upp på ett samhälle med perspektiv i vi mot dem såsom vänstern gör. Vi behöver ett samhälle som tillåter alla att utvecklas och göra sina röster hörda. Vi behöver ett samhälle där vi säger nej till främlingsfientlighet och där vi säger nej det vänsterextrema hatet.
Sverige behöver till fullo bli ett demokratiskt land. Men för att bli detta måste statsmedias undergrävande och spridande av hat brytas. Vi behöver en oberoende media och vi behöver ett samhälle som vägrar att drivas av hat!
Sedan freden i Kiel 1814 har vi i Sverige sakta men säkert byggt upp en konfliktlösningskultur som bygger på att i samtal under ordnade former lösa konflikter. Detta bygger på att vi inte pekar ut något land eller någon organisation som vår fiende. Därav följer att Sverige inte heller uttalar något hat mot något land eller någon organisation. Som en följd av att vi inte hatar så hotar vi inte heller. Som en följd av att vi inte hotar så tar vi inte heller till våld för att lösa en konflikt. Eftersom vi inte tar till våld finns heller ingen anledning för annat land eller organisation att ta till hämnd mot oss.
Tyvärr så har en del andra länder en helt annan konfliktlösningskultur, som kan kallas Fiende-, Hat-, Hot-, Våld-, och Hämndkultur. När vi får in människor från sådana länder så för de med sig denna otäcka konfliktlösningskultur. Eftersom riksdagsbeslutet 1975 om att Sverige skall vara ett mångkulturellt land så finns heller inga krav om att dessa invandrare skall lämna sin FHHVH-kultur och använda sig av vår svenska konfliktlösningskultur med samtal som medel att lösa konflikter.