Det svenska folket har sagt sitt. Men trots valresultatet ser möjligheterna att bilda en ny rödgrön regering alltmer avlägsna ut. Och om dessa möjligheter slutligen går förlorade finns det ett parti som måste bära ett särskilt tungt ansvar: Vänsterpartiet.
I ett parlamentariskt läge där inget parti har egen majoritet krävs kompromisser, ödmjukhet och en vilja att sätta landets bästa framför den egna partiprestigen. Men Vänsterpartiets agerande tycks snarare präglas av motsatsen.
I stället för att inleda seriösa samtal om den politik som en ny regering ska föra har Vänsterpartiet gjort frågan om ministerposter till ett avgörande prestigeprojekt. Det handlar alltså inte i första hand om vilka reformer som ska genomföras, vilka samhällsproblem som ska lösas eller hur Sverige ska styras. Det handlar om vilka vänsterpartister som ska få sitta runt regeringens sammanträdesbord.
Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hur politisk prestige tillåts gå före politiskt ansvar.
Ministerposter är viktigare än politiskt innehåll
Vänsterpartiet har naturligtvis, precis som alla andra partier, rätt att driva sina krav och ambitioner. Men det finns en avgörande skillnad mellan att vilja påverka politiken och att ställa ultimativa krav på att själv få ministerposter.
Centerpartiet har varit tydligt med att vi vill se en regering som kan samla stöd över den traditionella blockgränsen, utan att ytterkantspartierna ges ett avgörande inflytande över regeringspolitiken.
Det borde finnas utrymme för konstruktiva samtal om en sådan lösning. Men när Vänsterpartiet gör sitt eget regeringsdeltagande till en förutsättning för fortsatta diskussioner låser man i praktiken möjligheterna till en bredare överenskommelse.
Det är ett märkligt sätt att ta ansvar för Sverige.
Vänsterpartiet kan inte både ställa ultimatum och skylla på andra
Det mest anmärkningsvärda är kanske hur Vänsterpartiet samtidigt försöker lägga skulden på Centerpartiet för det parlamentariska dödläget.
Men Centerpartiets besked har varit tydligt. Vi är beredda att diskutera politiska lösningar som kan ge Sverige en handlingskraftig regering. Däremot är vi inte beredda att överge våra grundläggande politiska övertygelser bara för att Vänsterpartiets företrädare kräver ministerposter.
Att Vänsterpartiet dessutom väljer att rikta hårda angrepp mot Centerpartiet gör knappast förutsättningarna för samarbete bättre.
Politik handlar om att bygga förtroende. Inte om att förolämpa dem vars stöd man samtidigt behöver.
Vem tar ansvar för Sverige?
Det finns något djupt problematiskt i att ett parti som säger sig vilja förändra Sverige hellre riskerar att stå utan inflytande än accepterar en lösning där partiets företrädare inte får ministertitlar.
För vad är egentligen viktigast? Att få igenom politiska reformer som förbättrar människors vardag eller att säkra några eftertraktade platser vid regeringens sammanträdesbord?
För mig är svaret självklart.
Sverige behöver en regering som kan ta ansvar för ekonomin, välfärden, tryggheten och framtidens stora samhällsutmaningar. Det kräver politiker som förmår se bortom den egna partiorganisationens kortsiktiga intressen.
Om möjligheten att bilda en rödgrön regering nu går förlorad därför att Vänsterpartiet vägrar kompromissa om sitt eget regeringsdeltagande, då måste också ansvaret placeras där det hör hemma.
Vänsterpartiet kan inte kräva allt, vägra kompromissa och sedan anklaga andra för att regeringsbildningen misslyckas.
Det är dags att sluta spela politiskt maktspel och börja ta ansvar för Sverige.
Lämna en kommentar