Denna veckan som kommer skulle man egentligen spendera i Visby och i Almedalen. Det kommer att bli en spännande vecka med många politiska utspel. De rödgröna tjuvstartade redan i går med en presskonferens med syfte att ta bort fokuset från Moderaternas dag som är idag. Detta lyckades de väl inte speciellt bra med. Jag skulle snarare vilja kalla det ett rödgrönt självmål där de nya ”vänsterpartiet socialdemokraterna” tydligt visar att de inte är villiga att ta ansvar för Sveriges ekonomi. All kritik mot Alliansen från de rödgröna faller tämligen platt när Alliansregeringen hyllas från alla håll, internationella ekonomer anser till exempel att inget kunnat gjorts bättre av Alliansregeringen för att hantera den ekonomiska världskrisen.

Jag vill åter påpeka att under värsta ekonomiska krisen i modern tid ville socialdemokraterna att Staten skulle köpa Saab och driva bilfabrik vilket talar ett tydligt språk på hur oansvarigt det rödgröna alternativet är. Hade vi haft ett rödgrönt styre under denna finanskris hade vi verkligen haft en massarbetslöshet och statsfinanser i klass med Grekland. Att arbetslöshetssiffrorna nu är i stort sett på samma nivå som innan krisen talar också sitt tydliga språk för hur bra Alliansregeringen rett ut krisen.

Detta har nu till och med Socialdemokraterna själva insett och försöker desperat att flytta fokus till en ”tycka synd om Mona-kamanj”. Har socialdemokraterna nu så dåligt förtroende för sin partiledare vore det kanske bättre att de byter ut henne än att helt köra hennes trovärdighet i botten. För det är just detta de gör genom att undergräva hennes förtroende genom att klä henne i offerrollen. En offerroll är inget som klär den som vill aspirera till att bli statsminister.

Jag vill inte att Sverige ska välja en statsminister för att det är synd om henne, jag vill att Sverige ska välja en statsminister för dennes kompetens att styra Sverige, i goda tider som i kristider. Att Alliansregeringen är världsbäst på att styra i kristider har de redan bevisat. Låt de nu även få möjlighet att visa sin kompetens i de goda tider som kommer att följa om Allianspolitiken får fortsätta att råda.