Jag ska i denna artikel ge en förklaring till den senaste svenska regeringsbildningen utifrån den nyinstitutionella teorin. Liksom de flesta statsvetenskapliga teorier finns det även inom nyinstitutionalismen många olika inriktningar. Jag kommer att fokusera på två av dessa inriktningar, på den normativa institutionalismen och på rational choice-institutionalismen.
Den
Liksom de flesta andra demokratiska länder är Sverige en representativ demokrati. D.v.s. medborgarna i Sverige väljer i fria allmänna val de politiker som ska representera dem och styra landet. Den svenska demokratin utgår från regeringsformen som i sin första paragraf slår fast att: All offentlig makt i
Den långa regeringsbildningspåfrestningen är äntligen över. Om valrörelsen innan valet var präglad av hårda ord och polarisering så har denna knepiga period med förhandlingar om vem som ska få möjlighet att bli statsminister varit än värre. Tonläget har varit extremt uppskruvat. Hatet mot motståndarna flödar och
Sveriges längst utdragna regeringsbildning någonsin ser nu ut att gå lås på fredag. Tonläget är upprört från de som nu hamnar utanför inflytande till denna regering. Det talas om svek och vallöftesbrott. I detta kan man konstatera att samtliga partier som valdes in i riksdagen den
Alliansen var en framgång som lyfte Sverige något enormt. Dessvärre finns nu längre inte grunden för Alliansen kvar. Alliansen bildades utifrån en liberal värderingsgrund. Alliansen utvecklades i en liberal anda och bedrev en liberal politik när den kom till regeringsmakt. Detta förändrades dessvärre
Min politiska hemvist är liberalismen. Jag tror på människans möjligheter och vill att människorna ska själva kunna bestämma över sin framtid och skapa vägar att förverkliga sina drömmar. Vi ska ha ett frihetligt samhälle där allas möjligheter ska tas på allvar och där allas rättigheter ska beaktas
Enda chansen för en alliansregering är Annie Lööf då låsningarna inom regeringsförhandlingar är till synes totala. Ulf Kristerssons möjligheter att kunna bilda en alliansregering med sig själv som statsminister ter sig minimala. Att för Ulf Kristersson att gå fram och bilda regering på egen hand med bara
Stefan Löfvens invit för ett blocköverstigande regeringssamarbete efter valet 2014 kan inte ses på något annat sätt än en ren diss av Jonas Sjöstedt och vänsterpartiet.
Det är tydligt att Stefan Löfven inte kan tänka sig samarbete med vänsterpartiets verklighetsfrånvända politik. Detta är i och för sig ett sunt ställningstagande av den socialdemokratiske ledaren.
Allt sedan Stefan Löfven blev vald till partiordförande för Socialdemokraterna har det sagts från socialdemokratiskt håll att de i god tid före valet ska ge besked om hur de tänker sig ett regeringsalternativ. Från Stefan Löfvens sida har det hela tiden varit tyst i frågan och det har upprepats att igod tid före valet ska
Get Social