1989 föll muren i Berlin och den liberala demokratin stod segrande på bred front i världen. Optimismen var stor och världens framtid såg ljus ut. Detta var en tidsanda som kom att färga större delen av 1990-talet. Inte minst här i Europa såg vi våra samhällen blomstra. EU tog ansenliga steg mot ett än större enat Europa genom sin exceptionellt starka utvidgning av antal EU-medlemsstater som skapade det viktiga ömsesidiga beroendet av varandra som nationer, vilket utgör garantin för en utveckling i fred.

Det var en tidsanda så full av optimism att vi var många som fick övertygelsen att detta var det normala tillståndet i Europa. Föga förstående till att denna period av liberal demokrati endast utgör en parantes i Europa, som annars är historiskt präglat av krig och förstörelse. Det var en tidsanda vars framgång sakta vaggade in oss alla i en demokratisk trygghet, en trygghet så säker att vi helt glömde vilka värden det är som bygger denna trygghet.  Idag är det ytterst få som minns hur det var att leva i tiden före det andra världskriget bröt ut, när fascistiska krafter sökte herraväldet. Det är till och med så att det är många som inte heller är tillräckligt gamla att minnas tiden före det kalla kriget tog slut.

Att vara född och uppväxt i en tid där de demokratiska värdena är självklara är så klart önskvärt för alla att uppleva. Men samtidigt innebär denna trygga tillvaro att det kan vara svårt att de facto värdesätta de demokratiska värdena. Vi har blivit så till den grad invaggade i demokratisk trygghet att vi nu inte märker att det är nya fascistiska krafter som försöker rasera vår demokrati.  Sverige är idag världens tredje mest demokratiska land (enbart Norge och Island är före oss i denna ranking). Sverige rankas även som världens mest fria land med full pott i poäng när dessa kriterier bedöms.

Ändå låter det på debattläget i Sverige som att det överhuvudtaget inte ens skulle råda någon demokrati i Sverige. Detta är fullständigt absurt! Dessvärre är det många som förvillas att tro på detta och som inte längre verkar värdera demokratin överhuvudtaget. Vi har t.ex. i dag ett riksdagsparti, Sverigedemokraterna, som beundrar och hejar på de nedmonteringar av demokratin som nu sker i Ungern och Polen och vill att Sverige ska gå samma väg. Detta är ett parti som i debatten ofta också slänger sig med termerna kring demokrati på ett vårdslöst sätt, med referenser som är direkt felaktiga.

På ett övergripande sätt är detta symptomatiskt och uträknande för att just undergräva den svenska demokratin då ledarskapet inom SD i sig har en annan ambition än just demokrati. På lokal nivå är det förmodligen snarast så att man inte orkar sätta sig in i vad demokrati verkligen innebär, när man så oförhappt häver ut sig demokratibegrepp som inte är applicerbara på sammanhanget. Oavsett är det oroväckande att ett demokratiskt valt parti så öppet propagerar mot värdena i den svenska demokratin.

Kanske detta är ett fenomen som just går att koppla tillbaka till att vi i Sverige alltför länge har kunnat ta demokratin för givet. Oavsett är det oroväckande att krafter som ifrågasätter och undergräver demokratin verkar få gehör på bred front i samhället.

Vi som fortfarande värderar demokratin kan inte längre tiga still i vår bekväma stol. Vi måste minnas och berätta om tiden som var, hur det var när demokrati inte existerade i Europa. Det är definitivt inte en tid vi vill tillbaka till. Vi måste kämpa för demokratin varje dag!